Jag antar att jag inte är ensam om att gå lite vilse ibland. Nu menar jag inte bokstavligen att gå vilse i skogen eller så utan mer i tankarna om livet liksom. Jag är i grund och botten en glad och positiv person om jag får säga det själv. Det skulle dock kunna vara så att min Per har en annan åsikt ha ha… för det är oftast han som får ta hand om det där pyset ni vet. Det som kan komma när man bara inte orkar vara glad och trevlig hela tiden. 

Men hur som helst. När jag tappar det… när jag går och muttrar över saker och ting så hänger det nästan alltid ihop med i huvudsak två saker… 

att jag vill att mitt liv ska vara som på film. Alldeles, alldeles underbart och inte ett moln på himlen… Nu får ni inte missförstå mig. Jag lever ett väldigt lyckligt och privilegierat liv på alla sätt men ibland fastnar man i tankar om att man vill ha ännu mer.

Eller att jag inte har ordning på saker och ting och hamnar i ett planlöst irrande som bara tar en massa tid av mig. Sådant händer exempelvis allt för ofta på morgnarna när jag ska till jobbet; när jag inte styrt upp vad jag ska ha på mig, att det finns frukost hemma eller i sista stund kommer på att jag måste ju tvätta håret eller stryka en top osv. Eller om vi reser någonstans och inte har kollat upp mysiga utflyktsmål och hur man tar sig dit eller vart det finns bra restauranger innan vi åker. När vi får för oss att vara spontana… Då det går åt en massa dyrbar tid som vi kunde ha använt till något annat roligt när man väl är på plats eller så hamnar vi på någon sunkig turistfälla till restaurang bara för att vi blivit så hungriga att vi inte orkar leta längre efter det perfekta stället. Jag menar hur ofta händer det att man spontant väljer en restaurang helt random och den visar sig vara fantastisk… det händer ju liksom inte. Nej, att vara spontan i de där sammanhangen är nog inte riktigt min grej.

Det är när det blir lite för mycket av det där som beskiver ovan som jag plockar jag fram den här boken som jag inte vet för vilken gång i ordningen jag nu har läst. Jag är så kräsen när jag läser den här typen av böcker och tycker att det mesta som skrivs är rätt torftigt men han är ju grym Olof Röhlander. Jag som har sett mitt kontrollbehov som något negativt kan numer faktiskt se vilken nytta den gör för mig om dagarna och hur det blir när jag släpper på det. Det är nog inte så dumt att ha lite lagom kontroll ändå trots allt.

Om det och så mycket mer handlar den här boken om. Den är lättläst och tål att läsas om och om igen… när man tappar det. Du hittar den HÄR.

I kväll blir det middag på balkongen. Jösses så varm och skönt det är och visst är det härligt!

KRAM!