Hej och grattis till Sverige och oss idag!

Har ni firat något idag? Vi har faktiskt inte gjort det. Det har liksom aldrig blivit av att vi firat nationaldagen på något särskilt sätt så vi har inte skapat oss några traditioner alls. Jag tänker varje år att det vore mysigt att göra det men så rinner det ut i sanden. Likaså i år…

Vi körde lite träning istället. Per skjutsade in mig till Visby och släppte av mig på rastplatsen vid Södra Hällarna. Under tiden han tog en runda i P18-spåret så cyklade jag hem till Tofta. En sträcka på 18 km upptäckte jag idag så jag fick ta en extra sväng när jag kom hem för att komma upp i två mil som var målet för dagen.

Alltså vem kunde ana att jag skulle börja cykla? Om någon sagt till mig för några månader sedan att jag till sommaren skulle cykla från Visby till Tofta så skulle jag ha gapskrattat… och alla andra också. Jag som hatar att cykla och som hittills i livet bara har cyklat när jag absolut måste. Men ibland händer det oväntade. Nu kommer det inte att bli några längre sträckor än så här med just den här cykeln för då måste jag nog skaffa mig en racer men jag vill ju kunna växla mellan skog, grus- och landsväg så den här cykeln är perfekt för mig.

Mitt mål är ju inte att cykla Vätternrundan direkt utan mer att hitta en alternativ motionsform eftersom det inte funkar att gå powerwalks så ofta just nu. Och jag är hyfsat nöjd med det här alternativet faktiskt.

Nu väntar en ny vecka. För mig väntar både läkarbesök- och tandläkarbesök. Trista saker. Ska berätta mer i veckan.

Ha en fin avslutning på den här helgen!

KRAM!

Hej allesammans!

Nu har lugnet lagt sig här hemma igen efter gårdagens fadäs. Usch, usch, usch vad jobbigt det var. Jag brukar inte vara känslig om saker går sönder eller försvinner. Jag är rätt osentimental när det kommer till prylar och materiella ting men en vigselring är ändå speciell och det hade gjort extra ont om den försvunnit för alltid. Men nu har jag bearbetat det klart och kan skratta åt eländet känner jag.

Idag har det varit en intensiv dag på jobbet. Många akuta saker som pockat på, på en och samma gång men jag fick ihop det till slut. Efter jobbet fick jag prioritera att åka till Klintehamn en sväng för att göra ett par ärenden och när jag kom hem var jag egentligen i mood för att slänga mig i solen i loungen. Men… jag tog jag mig i kragen och tog min MTB och gav mig ut på en runda längs havet. Det blev nästan en timmes cykling innan jag vände hemåt igen.

Det är så magiskt fint här på Gotland just nu!

Min utsikt från köksfönstret ikväll.

Det blev så himla sent innan det var dags för oss att laga middag efter alla bestyr så vi lagade maten inne. Men med ett öppet fönster till uteköket så infann sig sommarkänslan ändå.

Ser ni vår syrenhäck där borta. När vi köpte det här stället för snart 10 år sedan så var häcken helt nyplanterad. Idag är den stor och yvig som bara den. Älskar den!

I morgon är det dags för utspring för vår fina Philippa. Tänk att det är hennes sista dag tillsammans med sina gymnasiekompisar. Helt sjukt när man tänker på hur fort det går med allt. Det här är vår 4:e student i vår barnaskara och nu har vi bara en kvar. Om tre år är det dags för minstingen Lilly att ta klivet ut i vuxenvärlden. Men i år och i morgon är det Philippas ”prime time” och ”The grande finale”.

Vi hörs!

KRAM!

Hej ni alla som tittar in!

Så här harmoniskt med ett glas rosé i solen på altanen efter en avslutad jobbdag var det nära att inte bli idag. Alltså det finns värre saker här i livet som man kan råka ut för men dagens hjärtklappning var ändå hyfsad jobbig.

Men vi tar det från början… på lunchen idag tog jag en 5 km-runda powerwalk och när jag skulle duscha efteråt så gjorde jag som jag alltid gör… tar av min förlovningsring- och vigselring i badrummet. Ibland går det lite trögt att få av dem och då brukar jag ta lite tvål och vatten så att de lättare går att ta av. Självklart ser jag till att ”ploppen” är nere så att inte ringarna av misstag ska åka ner i avloppet. Men vad händer då…

… jo, ser ni det lilla hålet (bräddavlopp som det också kallas har jag lärt mig idag) precis under själva blandaren? Jag vet ärligt talat inte hur det gick till men tjipp tjillevipp så ser jag min vigselring försvinna in i det lilla hålet. Hur är det ens möjligt???

Jag började gråta och tänkte att nu är den borta för alltid men efter ett tag tänkte jag att den kanske inte kan komma så långt eftersom rören under består av flera olika vinklar, vrår och vattenlås. Att den skulle trilla ner därigenom ut i avloppet utan vatten kändes osannolikt. Men hur fasen skulle vi då få fram den? Vi hade båda jobbmöten under eftermiddagen men när vi äntligen fick en lucka så meckade Per och jag körde med ståltråd, dock utan framgång. Jag såg framför mig att vi skulle behöva krossa porslinet för att få fram ringen och det var där någonstans jag kände att nu måste vi ringa vår rörmokare Magnus. Jag vet inte hur många gånger i ordningen vi har ringt honom när det krisat och som alltid så prioriterar han och kommer hem till oss på stört fast hans arbetsdag var över för längesen.

Han kom med ”alle sine graj” som vi säger här på ön och alltså vilken hjälte… han fixade och trixade ett tag och fick tillslut fram min älskade vigselring utan att vi behövde krossa porslinet. Alltså den lättnaden och den lyckan… På köpet fick vi byta lite packningar också.

Så nu sitter jag här med båda mina älskade ringar igen med ett fånigt leende på läpparna. Vilken ångest jag hade när jag trodde att den ena var borta för alltid och jag kommer aldrig, aldrig att ta av mig mina ringar i badrummet igen.

Puuhhh vilken dag. Nya tag i morgon!

KRAM!