Inlägget innehåller en reklamlänk till Peak Performance.

God kväll i stugorna!

I söndags hade Helena fixat så att vi fick göra något som i alla fall jag aldrig gjort tidigare. Vi fick åka hundspann hos Nicole och Erik, som tillsammans med ett helt gäng sibiran huskies, bor i den lilla byn Glöte intill Lofsdalen. Vilket mysigt par och vilken upplevelse att få lyssna när de berättade om hur allt funkar när man driver en sådan här verksamhet. Jag menar nu förstår jag att det inte bara är att spänna fast ett gäng doggar och susa iväg. Det här är en verksamhet som kräver massor av finess vad gäller träning av hundar och allt annat som ska funka runt omkring. Imponerande! HÄR kan n i läsa mer om deras verksamhet.

Jag var lite försiktig i början. Inte för att jag är jättehundrädd men jag har lite respekt och i mina ögon så påminner de lite om små vargar och jag är såååå rädd för vargar. Men ju mer vi umgicks med dem desto mer märkte jag hur keliga och gosiga de faktist är.

Kolla här. Hur fin är inte den här…

Lyckligast av alla var nog Katarina när hon fick hämta hundar och spänna fast dem i spannet. Och lika lyckliga var hundarna över att få spännans fast. De gick bananas när de märkte vad som var på gång. De älskar att få spännas fast på sin bestämda position i spannet. Alla har sin egen roll beroende på om man är en ledarhund eller om man är hund som har mer fokus på att dra eller någon av de andra rollerna hundarna har. Så fascinerande

Helena kunde verkligen inte sluta att gosa med hundarna. Helenas snygga skidjacka hittar du HÄR.

Sen var det dags för första gänget att ge sig av…

• 

• 

… ut på sjön för en åktur.

Sen var det min och Helenas tur…

Efter åkturen kröp vi in i tältet där Erik eldade i kaminen och bjöd på varm choklad och en massa annat varmt som man var väääääldigt sugen på efter ett par timmar ute i kylan.

• 

• 

• 

Sen var det dags att säga hej då till alla fyrfota vänner och till Nicole och Erik för att åka alla långa mil hemåt igen.

Vilken härlig dag tillsammans med dessa sköna ladies… från vänster Helena, jag, Ulrica, Katarina och värdinnan själv Helena. En mer perfekt avslutning på den här fjällenresan kunde vi inte få. Håll utkik i deras bloggar så kommer ni med all säkerhet att få se fler fina bilder från den här förmiddagen.

Två jobbdagar kvar sen är det helg igen. Vi ska bland annat fira Jacob som egentligen fyller år i morgon men vi tar firandet i helgen i stället så blir det inte stressigt efter jobbet. Tanken är också att vi ska gå på bio med Loa och se Lilla spöket Laban. Nu längtar jag sååå efter att få träffa våra små gullungar igen. Vi har bara facetimat den senaste veckan och då får man ju så långsamt… Och sen ska det ju packas. Inte många dagar kvar nu…

Ha en fin avslutning på den här kvällen!

KRAM!

Hej Hej!

Idag skiner solen och vad glad man blir, eller hur? Det är liksom fösta steget mot våren att solen visar sig lite oftare. Nästa steg är att den börjar värma också och att man kan få ta på sig solglasögonen igen, luta sig mot en husvägg och lapa sol. Den första gången man kan göra det är oslagbar och den kan vara inom räckhåll nu…

Idag är det hemmakontor som gäller. Jag har massor att styra upp och jag har kommit en bra bit på väg. Ni vet det där berömda flowet man kan hamna i när man får sitta helt ensam och bara kan köra på utan avbrott. Men nu ska jag ta en lunchpaus och få i mig något. Börjar känna mig rätt hungrig faktiskt.

Ha en fortsatt fin onsdag!

KRAM!

Hej på er!

Ser ni det vackra huset längst till höger i bild? Där har vi bott hela helgen. Huset har Helena och hennes man ritat själva och invändigt har de nyttjat varenda millimeter till smarta lösningar. Kan ni tänka er att där inne får det plats ett stort allrum med kök som har en gigantisk takhöjd, två sovrum, ett stort och rymligt sovloft och ett badrum. Och från huset är det lätt att ta sig till skidbacken som ligger alldeles i närheten.

• 

• 

• 

• 

Helst skulle man ju vilja att sikten var som på mittenbilden här ovan men mestadels så var det som på de andra bilderna; mjölkig sikt och snöfall hit och dit men så otroligt mäktigt ändå.

När ett gäng damer rockar loss i backen så kan vad som helst hända… Från vänster Helena, Katarina, Helena och Ulrica.

… och ibland går det så här… Den här fyra sista bilderna är lånade av Katarina.

Högst uppe på toppen av Hovärken finns en skybar som huserar Europas högst belägna whiskylager. I källaren vilar ca 400 privata whiskytunnor fulla med Mackmyra whisky och jag tror minsann att Helena och hennes man har en tunna där om jag inte minns fel. I baren finns även Sveriges största utbud av Mackmyra whisky så åker ni till Lofsdalen så ta er upp till toppen för tusan… Och ni kan ju bara föreställa er utsikten när vädret är klart.

Jag försöker att summera den här helgen på något sätt man jag har inte kommit dit riktigt än. I går innan vi vände hemåt så gjorde vi något jag aldrig gjort tidigare. Vi åkte hundspann vilket var en fantastisk upplevelse. Själva hundspannsåkningen var en upplevelse i sig men jag tror att jag blev mest tagen av allt runt omkring som man inte vet och har förstått; hur mycket hundarna älskar att få dra och att få se deras engagemang live och hur allt funkar runt omkring. Så mäktigt! Jag återkommer med bilder och mina intryck kring det framåt.

I morgon ska jag på utbildning hela dagen så det är dags att börja runda av.

KRAM!

Hej på er!

Nu är jag hemma igen efter en episk helg i Lofsdalen tillsammans med fina vänner. Jag tog tåget hem från Västerås vid 20-tiden ikväll och sen mötte min Per upp mig på Centralen och hjälpte mig hem med all packning. Men innan jag visar er fler bilder därifrån så måste jag visa er hur det såg ut när jag mellanlandade hemma hos Helena i torsdags innan jag tillsammans med ett gäng bloggande tjejer hoppade in i bilen och for iväg upp till fjällvärlden. Helena kom och hämtade mig vid tåget vid lunchtid och sen åkte vi raka spåret hem till Villa Skogsbrynet där hon bor tillsammans med sin familj. Det här huset är såååå vackert. Ja ni ser ju själva…

Här går man in i huset genom den mysiga lilla entrén…

… och det första man ser om man tittar in till vänster är en hall och ett matrum. Här satt jag och jobbade under eftermiddagen under tiden som Helena stökade omkring med sin packning. Efter någon timme kom Ulrica och gjorde oss sällskap.

Och då fixade Helena iordning en god lunch till oss.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Under tiden som Helena lagade lunch vandrade jag runt och fotade alla fina detaljer som de har överallt runt om i huset. Kolla in deras vackra lampor… och för att inte tala om kakelugnen som det också finns fler av lite här och var runt om i kåken.

Sen sa vi hej då till Villa Skogsbrynet och rullade ut ur stan men sikte på Lofsdalen.

Nu väntar en veckas jobb innan nästa resa tar vid. To be continued…

KRAM!

Heeey!

Har ni märkt att jag har flyttat nu och att det ser lite annorlunda ut på bloggen från och med igår? Ulrica fixade det sista under gårdagskvällen med att flytta över min blogg till en ny plattform och med en egen adress tiname.se. Men ni som har min gamla bloggadress inlagd kommer att komma till min nya med automatik så det är bara att hänga med. Nu håller jag på att ”packa upp”, dvs jag håller på att lära mig alla nya funktioner och finesser och jag har bara lärt mig det allra nödvändigaste så om något kommer att se knasigt ut så vet ni att det är jag som övar… Hur som helst så är ni så välkomna hit!

Vi har så fullt upp här om dagarna och kvällarna och det ser mest ut som på bilden ovan, att vi har med våra kameror överallt dit Helena tar oss på äventyr. Så när jag hunnit att ta hand om alla intryck och bilder så ska ni få hänga med på ett bildregn av våra upplevelser från Lofsdalen.

Nu är det dags för lite piff för ikväll ska vi gå ut och äta på restaurang och i morgon ska vi få göra något häftigt som jag aldrig har fått göra i hela mitt liv trots att jag varit massor i fjällvärlden under alla år.

Vi ses!

KRAM!

Uppdatering: Jag har nu flyttat bloggen och ni når mig nu på www.tiname.se eller klicka HÄR.

Hej på er!

Ja äntligen fick man uppleva vinter igen! I går vid lunch tog jag tåget till Västerås där Helena hämtade upp mig. Vi åkte hem till hennes vackra hus som jag ska visa bilder på framöver, vi åt lunch, jag jobbade och vi väntade in de andra tjejerna. Framåt kvällen rullade vi iväg och ju längre upp vi kom desto vintrigare vägar blev det. Bilresan upp tog 7,5 timme mot vanligtvis 6 och det var väldigt halt på sina ställen. 

Efter midnatt installerade vi oss i Helenas mysiga fjällstuga som ligger alldeles nära backen här i Lofsdalen och självklart firade vi in den här helgen med champagne innan vi slocknade. 

Alltså det här huset… så fint både ute och inne. Idag kan man inte se mycket av utsikten för det toksnöar men den är galet vacker vid klart väder. 

Deras ljusinsläpp är magiskt och här man man piffa till sig inför att man ska upp i backen. 

Allting är så genomtänkt och kolla in bordet som är tillverkat av samma breda plankor som de på golvet.

Här satt vi inatt och drack champagne och pratade och skrattade ikapp sedan senast…

… och här är hon. Vackra fina Helena som så generöst har bjudit upp oss hit till fjällvärlden. Bild lånad av Ulrica.

Det gick bra att äta frukost vid det här bordet också.

Och kolla in den där stolen, design Mats Theselius… det är ju en sån där stol som man drömmer om på nätterna…

.

… och den sitter man bra i under tiden man väntar på att alla ska bli klara för att bege sig ut i backen.

I kväll blir det middag här hemma i huset och sen väntar en massa spännande saker resten av helgen som Helena har styrt upp.

Här hittar du alla tjejernas bloggar Helena Ulrica Helena och Katarina.

Ha en fortsatt fin fredag!

KRAM!

Heeeej Heeeej!

Nu är det nära. Från och med i morgon ska jag äntligen få umgås med de här sköna bönorna igen. Den här bilden togs med Ulricas kamera när vi var hemma hos mig på Gotland i september och nu är det dags att få stråla samman igen. Den här gången ska vi hänga i Lofsdalen i några dagar i Helenas vackra fjällhus. Det ska bli så roligt att få skratta med de här galna damerna igen. Här finns det inga hämningar eller gränser och allt är transparent och underbart. Älskar att man kan få vara sig själv fullt ut och att det inte finns några konstigheter på något plan. Alla är bara avslappnade och sköna och alla är så generösa och har en stor grad av självdistans. Det uppskattar jag så mycket. Jag är superglad över att våra vägar korsades den där dagen för nästan två år sedan.

Här hittar du deras bloggar; Helena, Helena, Katarina och Ulrica.

Vet ni… jag har ännu inte koll på vad jag ska ha med mig och jag är inte ens i närheten av att ha börjat packa. Efter jobbet idag gick jag ner på stan och köpte lite bra-att-ha-grejer till resan och sen hamnade jag/vi på en spontan AW med bland annat före detta PayExkollegor. Inte riktigt vad jag hade tid med egentligen men så förbaskat trevligt. Så det blev en sen middag här hemma när vi kom hem och nu har jag alla bestyr kvar. 

Så det är väl bäst att jag säger hej då för nu och så ses vi i Lofsdalen!

KRAM!

’

Hej igen!

Jag brukar ju fixa mina naglar på salong ett par ggr i månaden. Det är min extravagance här i livet för jag har så dåliga naglar och jag har varken tid eller tålamod att fixa med dem själv så då unnar jag mig det. Lite flärd i vardagen helt enkelt. Min favoritfärg vintertid är Essies Bordeux. Ni kan hitta just den färgen HÄR. 

KRAM!

Heeey!

Lyckliga mig som får resa hit till Norrköping då och då för att jobba. Staden som jag bodde i några år och som jag kom att tycka så mycket om. Då var inte Norrköping mer än en stad med nedlagda industrifabriker med en massa trasiga fula byggnader överallt… och en kaktusodling, men jag tog den till mitt hjärta ändå. Jag grät när jag flyttade dit för jag tyckte det var så hemskt och jag grät när jag flyttade därifrån för jag var egentligen inte redo att flytta tillbaka till Gotland men Jacob var på väg och jag ville absolut att mina barn skulle få en uppväxt på Gotland så det var bara att bita ihop och säga hej då till staden jag kom att älska. 

Det är så härligt att vandra längs med Drottninggatan och se spårvagnarna rassla förbi. Lite som Lissabon. Nu har jag förvisso aldrig varit i Lissabon men jag har fått för mig att det finns någon liten likhet på sina ställen. 

När jag rullade in med tåget så tog jag en promenad bort till kontoret där jag hade en spännande och bra jobbdag!

När det var dags att packa ihop tog jag en liten promenad längs med Strömmen ner till Centralen och där… 

 … blev jag omringad av ett gäng ankor som nog trodde att de skulle få lite käk av mig. Lite läskigt en stund måste jag erkänna.

Jag gick förbi min gamla skola där jag pluggade och nu är de gamla industrilokalerna omgjorda till bostäder. Sååå coolt och här skulle jag vilja bo om jag någon gång skulle flytta tillbaka till Norrköping. Hur häftigt skulle inte det vara att bo i samma hus som högskolan låg i en gång i tiden. Det är så roligt att de valt att göra något bra av allt som tidigare varit i stan och de inte rivit allt för att bygga nytt. Norrköping har blivit en vacker stad!

Ja sen var det dags att gå till tåget och åka hem till Stockholm igen. En lagom tripp på en dryg timme och att åka tåg, det är min grej det. Mitt favoritsätt vad gäller färdmedel vid resor. 

Åhhh vad jag känner mig oförberedd inför resan till Lofsdalen med bloggtjejerna på torsdag. Jag har ingen koll på vad jag ska ha med mig och nu är det bara en dag kvar… eller snarare en kväll kvar att knåpa ihop något vettigt. Men jag får lita på att jag får ihop allt på slutet som jag faktiskt brukar så det löser sig säkert. Hur som helst så ska det bli så vansinnigt kul att få träffa dem igen. Längtar!!!

Nu ska vi äta en sen middag här hemma. Så blir det ibland när frun har varit på vift!

KRAM!

Hej på er!

För drygt 10 år sedan så reste jag och min äldsta son Jacob till Krakow med syfte att besöka Auschwitz/Birkenau som ligger några mil utanför Krakow i Polen. En resa som vi ville göra för att vi båda är intresserade av historia och jag minns att vi inför att vi reste dit såg massor av olika dokumentärer om andra världskriget och om allt som skedde i olika koncentrationsläger. 

Idag är det förintelsens dag och 75 år sedan som förintelselägret Auschwitz/Birkenau befriades och idag är de inte många kvar av dem som överlevde dessa smärtsamma år. Därför måste vi hjälpa dem att hålla detta minne vid liv för vi ser ju vad som är på väg att hända återigen i form av olika krafter som i denna fruktansvärda anda försöker att ta mark. Usch jag mår dåligt på riktigt när jag tänker på det…

Har man varit på det här stället och sett alla spår av alla som miste livet och då pratar vi om rivmärken i väggarna efter döende människor i gaskamrarna, ställen där Dr Mengele genomförde sina absurda experiment på människor, personliga tillhörigheter som samlats in och nedbrunna baracker i dödslägret Birkenau ja då blir man jäkligt ödmjuk. 

Man kan tycka att jag är ytlig med mycket här i bloggen men jag lovar er att jag även har en helt annan sida som har en djupare botten. Men varför behöver den ena utesluta den andra? Jag tänker så här att dessa båda sidor kan leva bredvid varandra för att hitta någon slags balans och jag tror att jag har hittad en sådan som funkar för mig. Just nu håller jag och son nummer två; Johannes på att planera för att resa hit för att även han ska få uppleva det här på riktigt. Och jag reser gärna hit igen för att fylla på med det jag inte mäktade med att ta in första gången jag var där.

Förutom allt detta så är också Krakow en förbaskad trevlig stad. En av de få ställen i Polen som klarade sig undan alla bomber under andra världskriget och det är fortfarande efter 10 år ännu en relativt billig stad. Idag är det ju säkert att resa dit. Det var lite mer tveksamt för 10 år sedan kan jag säga och det fanns tillfällen då vi funderade på vad vi hade gett oss in på. Tveksamma skumma taxiresor, osäkerhet om man blev ekonomiskt blåst på restaurangerna och att man allmänt var tvungen att vara vaksam men så är det inte nu. Nu är Krakow vilken vacker och härlig stad som helst. Åk dit!

Det var det om det! I morgon väntar en dag i en annan av mina favoritstäder, Norrköping och det ska bli så mysigt att få komma dit igen.

KRAM!