Hej!

För någon vecka sedan la jag ut ett inlägg om saker du inte visste om mig. Nu tänkte jag att jag skulle dela med mig av vad jag, förutom Covid-19, ogillar mest just nu. Inte lika charmigt inlägg kanske men jag kör ändå…

• Jag ogillar bilförare som ligger och slickar mittlinjen och kör samma hastighet typ 70 oavsett om det är 40, 60, 70, 80 eller 90 som gäller. Eller ogillar… det var milt sagt… Jag blir skogstokig och är det någon gång som jag svär som en borstbindare så är det då.
• Jag ogillar också bilförare som kastar sig ut på vägen mitt framför mig men som inte gasar på eller går ut till höger så att jag kan köra om. Morr!
• Jag ogillar maskerader och teman på fester. Jag vet inte varför men jag minns att när jag som liten blev bjuden på maskerader så var jag den enda som inte var utklädd. När jag går på fest vill jag göra mig fin… inte göra mig ful.
• Nu kanske jag sticker ut hakan för att man förväntas gilla det, men jag ogillar lekar och tävlingar när jag blir bjuden på fest. Jag tycker det är så roligt att få träffa mina vänner och få prata ikapp om vad som hänt sen sist när vi ses på fest men jag tycker det är trist när det ska gå åt en massa tid till fem-kamper och andra tävlingar så att man inte hinner att prata med varandra när man äntligen ses. Men ett härligt musik-quiz tackar jag ju inte nej till.
• Jag ogillar också att spela spel. Det enda spelet jag gillar är typ ”Trivial Pursuit” och ”Den försvunna diamanten” om nu någon minns den gamla klassikern ha ha? Yatzy kan funka om man går går uppifrån och ner.
• Jag ogillar människor som har en dold agenda. Så o-charmigt när man upptäcker att de man tror är ens vänner, utan att man fattar det, kör en egen agenda och helt plötsligt agerar med en baktanke för att ställa sig själv i bättre dager eller exkluderar en i olika sammanhang av någon anledning som man aldrig får veta. Det har vi tyvärr en hel del erfarenheter av, och den känslan, när man upptäcker det… inte roligt alls. Då lägger vi benen på ryggen så fort vi kan och håller oss undan. Näää det där går bort. Ängsligt och tramsigt… Nu har vi lyckligtvis ett gäng vänner runt omkring oss som vi vet gillar oss för vilka vi är och de uppskattar vi så mycket. De andra får hålla på med sitt och fortsätta plaska omkring i sin ankdamm.
• Jag ogillar att bada i simhallar och i mindre spabad med människor jag inte känner. Därför har det här med spa-upplevelser inte fått riktigt genomslag hos mig.
• Jag ogillar att jantelagen fortfarande existerar och när människor är missunnsamma och inte gläds åt andra. Varför ska det vara så svårt att säga positiva saker till människor som man egentligen tycker gör något bra. Istället är man tyst. Jag ska inte svära mig fri, men jag jobbar på att ge uppskattning när jag tycker att någon gör något bra eller om något är fint. Det har jag lärt mig av Swedavia. Där är man bra på att ge uppskattning tycker jag.
• Jag ogillar människor som kör med härskarteknik och försöker förminska en. Det stöter man ju på då och då… så tröttsamt. Att de orkar…det är ju en gammal kvarleva som nästan ingen förstår sig på idag. Att de inte fattat att man kommer mycket längre med att vara ödmjuk och att kommunicera på ett vänligt och konstruktivt sätt.
• Jag ogillar kålpudding, strömming och maträtter med rå fisk (förutom sill) – det är mina värsta maträtter ever… i övrigt kan jag nog äta typ allt.
• Jag ogillar människor som inte håller avstånd. Jag fattar verkligen inte att de inte fattar…
• Jag ogillar att träna. Jag har aldrig någonsin fått känna den där känslan av flow och att jag längtar efter att få träna. Det är ett jobb som måste göras och det är lika jobbigt varje gång både inför att jag ska träna och också under själva träningen. Ni som känner motsatt… jag fattar inte vad ni pratar om.
• Jag ogillar när människor kör FaceTime på hög volym i publika sammanhang, exempelvis när man åker kollektivt så att man får ta del av allt man inte vill ta del av. Att många pratar högt i sina mobiler, det har jag på något sätt vant mig vid men när man får ta del av hela samtal, ibland flera på samma gång… toooo much!
• Jag ogillar när jag råkar ut för teknikstrul. Det vilar nämligen en förbannelse över mig för jag råkar alltid ut för helt obegripliga saker som ingen annan drabbas av. Det händer gång på gång och jag undrar över vem det är som spökar för mig…

Nu får jag nog stanna innan ni tror att jag går omkring och är sur och arg hela tiden…. men om sanningen ska fram så kommer jag på mig själv ibland med att jag känner mig mer kritisk och gnällig ju äldre jag blir. Lyckligtvis stannar det vid en tanke som jag rätt snabbt släpper men kanske finns det ändå lite av ”Ove” i mig. Hemska tanke…

Jag lovar att jag också ska delge er vad jag uppskattar framöver så att det blir lite balans.

Vi hörs!

KRAM!

Hej allesammans!

Hela sommaren har vi sagt att vi ska fixa ny vass till våra stora krukor. Men har det blivit av? Nope… men igår, i elfte timmen knipsade vi av ett gäng när vi gick hem från stranden. Jag tror att det var en och annan som vi mötte som tyckte att det var märkligt att Per gick omkring med en sekatör i handen på strandpromenaden ha ha.

Nu ska vi lämna vår härliga ö för den här gången och det som är så annorlunda men bra just nu är att det är mycket turister på Gotland så här års. Vi ”gotlänningar” – jo jag räknar oss fortfarande som gotlänningar – märker det på så sätt att sommarrestaurangernas uteserveringar är fulla med folk. De restaurangerna brukar vi aldrig gå till. Vi vill gynna de som kämpar och har öppet året runt men när man ser att de som bara har öppet under en kort period vanligtvis fortfarande har öppet och har många gäster så är det ett tecken att årets turistsäsong är ordentligt förlängd. Det är bra! Något positivt med den där ”Coronan”…

Ha en fin måndag hörreni så ses vi i Stockholm.

KRAM!

Hej på er så här mot söndagskvällen!

Idag på förmiddagen skrev jag nästan klart det här blogginlägget och poff så försvann all text. Det har hänt mig någon gång tidigare och ni kan ju tänka er vilket humör jag blev på då… jag stängde ner min dator och tog med mig Per på en sväng mer till havet istället. Nu börjar jag om…

Under tiden som Per körde in till Visby i går kväll för att hämta upp våra gäster så donade jag här hemma. Det blev en liten bricka med tilltugg…

Jag ställde fram dryck och glas…

… jag tycker det är trevligt att gästerna kan få välja vad de vill ha till fördrink…

… och jag dukade.

Sen skålade vi ute på altanen…

… under tiden jag lagade till det sista till middagen. Syrran fångade mig i farten.

Och vad blev det då för middag? Jo, det blev Poké Bowl eller Pokémon som jag envisades med att kalla det för igår ha ha. Jag blev bjuden på det när jag var hemma hos sköna Helena i deras vackra fjällhus i Lofsdalen i januari tillsammans med Katarina, Ulrica och Helena. HÄR hittar ni receptet. Så fräscht och så gott! Och apropå dessa dessa damer. Nu saknar jag dem väldigt mycket. Det var alldeles för längesen vi sågs…

Om ni undrar över vad det är för svart i skålen som egentligen är en temugg – man tager vad man haver – så är det svartris. Så gott det också. Särskilt om man gör det utifrån receptet.

Och här fick jag vara med på bild igen så jag lånade bilden av Therese.

En mysig kväll med både skratt och lite tårar, sådär som det kan bli när man pratar systrar emellan.

Nu har vi plockat undan lite sommargrejer ute på altanen. Men bara lite lagom så att det inte ska kännas allt för tomt när vi åker hem till Stockholm i morgon kväll. Resten får vi fixa när vi åker ner i nästa sväng.

Hoppas att ni har haft en skön söndag!

Vi hörs!

KRAM!