Hej Hej!

Vi har verkligen haft tur med vädret under våra två veckor vi har varit här på Gotland. Vi har haft fler soliga dagar än grå och vi har fått så många sköna lunchpromenader. Så rofyllt att vandra längs med strandkanten! Vi har varit nere vid stranden nästan varje dag och det är verkligen svårt att slita sig därifrån. Särskilt svårt var det igår när det var sista vändan ner dit för att säga hej då Gotland för den här gången.

Nu har Tofta Beach House stängt för säsongen och öppnar inte upp förrän i mars igen. Lite synd ändå för det vore så mysigt att kunna sladda in där efter en bitig vinterpromenad på stranden.

På ett sätt känner jag mig inte klar med Gotland den här svängen men samtidigt så längtar jag efter att få komma hem till vår lägenhet hemma i Stockholm och landa ner där. Det är alltid dubbla känslor kring det men numer vet jag att jag alltid landar ner jättesnabbt varje gång oavsett vart jag är. Känner mig hemma både här och där och jag mår bra av att få byta miljö då och då.

Men nu är det dags att ta tag i baksidan med att ha två boenden… packningen. Ingen återvändo!

Vi ses i Stockholm!

KRAM!

Hej allesammans!

I år ska vi inte ha något julfirande hos oss så det blir ingen speciell juldukning här hemma. Men så här såg det ut hos oss förra julen när vi dukade till jullunch hemma hos oss i Stockholm. Ligger ni risigt till med dukningen inför morgondagens julaftonslunch- eller middag så kan ni med enkla medel få till en med lite granris, linneservetter (vanliga servetter går ju också bra), hampasnöre, ett par krokusar och några ljuslyktor. Voila… klart!

I morgon är vi bjudna på julaftonslunch hos min syster och hennes familj och mot kvällen följer min mamma med oss ut hit till oss i Tofta och stannar över natten. Det blir mysigt. Per har varit inne i Visby idag och handlat. Jag har mellan varven fixat till här hemma så nu är vi i fas med det lilla vi behöver vara i fas med.

Tusen tack för allt pepp som jag har fått av många av er nu när jag är lite under isen. Det betyder supermycket ska ni veta. Nu ska jag bara vara i några dagar, landa lite i allt och hämta andan lite.

Ha nu en riktigt fin jul ni alla som tittar in. Vi hörs!

KRAM!

Hej på er!

Just nu känner jag mig lite tömd på energi. Jag behöver fylla upp nivåerna på något sätt men det hjälpte ändå upp lite att det var soligt och vackert ute idag. Det var -8° när jag körde in till Visby vid lunchtid för att ta min tredje spruta vaccin så det var krispigt ute skulle man kunna säga. Idag var det faktiskt skönt kallt. Ingen vind alls och kanske var det inbillning, men nog tyckte jag att solen värmde… litegrann i alla fall.

Det känns som att alla bakar, pyntar, fixar och donar inför jul. Jag gör ingenting… Vi/jag har rest fram och tillbaka mellan Stockholm och Gotland flera gånger under december och jag känner att jag inte har hunnit att landa in ordentligt någonstans. Inget julpynt, inget julbak och ingen julmat har vi fixat. Men vi har beställt skaldjur och köpt champagne till julaftons kväll. Det får duga. Jag lutar mig tillbaka och låter den här julen få vara så lugn och opyntad den bara kan bli, så tar jag helt enkelt nya tag i nästa år.

Jag slutar aldrig att förundras över hur vackert det är i Visby. Idag var det magiskt! Tack pappa för det, för jag tror att du fixade även den här soliga dagen för att du visste att jag så väl behövde den just idag.

Idag har vi fått veta att konserten med Thomas Stenström är framflyttad till 1/1-2023. Rimligt och väntat ändå så det är inget jag direkt är ledsen över men kanske bidrar det här segdragna eländet med pandemin, ett tufft jobbår, att pappa inte längre finns hos oss och en del andra saker som skaver till att jag känner mig låg i energi just nu. Så fort jag börjar ana ett ljus så kommer det ett nytt bakslag. Även om jag har lätt för att ställa om och känner mig säker på att vi kommer att få leva med det här eländet länge till, att vi måste lära oss att förhålla oss till det och att jag är inställd på det så dippar jag för en stund när det blir för mycket skit på en gång. Det känns förhoppningsvis bättre i morgon.

Sorry för ett deppigt inlägg… men det är väl livet liksom. Jag säger som Thorsten Flinck – jag reser mig igen…

KRAM!

Hej allesammans!

Ja, det är nu det vänder. Idag är det vintersolståndet och årets kortaste dag så i morgon går vi mot ljusare tider igen. Tyvärr så brukar det dröja typ en månad innan man märker någon större skillnad men bara känslan av att man vet att det vänder känns ju fin.

Här på ön har det varit varierande väder idag. Vi tog en promenad på lunchen och då var det soligt men sen började det toksnöa på eftermiddagen. Hoppas att det ligger kvar till julafton så att vi får en vit jul här på ön. Det vore så mysigt.

Och vad säger man om restriktionerna då… förväntat skulle jag säga. Nu påverkar det inte oss speciellt mycket eftersom vi inte brukar vara ute och klubba på krogen längre. Men vi gillar att hänga i barer och det får man ju inte göra nu. Jag kan leva med det faktiskt. Jag tycker synd om alla festsugna ungdomar för de har tappat ett par år av sina ungdomsår och även barnen med cuper och läger som ställs in. Alla företagare, och kulturbranschen blir ju påverkade återigen när de nu precis har rest sig upp på 10 vilket är så sorgligt. Vi har ju också en konsert med Thomas Stenström inbokad på nyårsdagen men vi får väl se hur det går med den. Inte hela världen om vi skulle missa den. Förr eller senare får vi väl möjlighet att lyssna på honom tänker jag.

Jag måste ju också säga några ord om presskonferensen idag … Jag gillar Magdalena Anderssons retorik betydligt bättre än Stefan Löfvéns. Han blev ju så provocerad av alla frågor som kom så han blev bara dryg och otydlig. Jag kände mig som ett barn när han pratade med myndig stämma till oss, svenska folket, på sina presskonferenser. Näää jag gillar hans fru Ulla bättre måste jag säga. Sen var det spännande att det var tre kvinnor och en man i högt uppsatta positioner på dagens presskonferens. Intressant!

I morgon ska jag ta min tredje spruta vaccin. Det sägs att om man har varit sjuk i Covid (som jag har) och har två sprutor så har man ett väldigt gott skydd; kanske inte mot själva sjukdomen men mot svår sjukdom och död men jag chansar inte och fyller på med en extra boost. Det känns tryggast så. Nej nu är jag skapligt trött på den här pandemin som hela tiden sätter käppar i hjulet för så många. Vi har några resor inbokade under vintern/våren och jag håller tummarna hårt för att allt lugnar ner sig och att vi kommer iväg. Vi och världen behöver det nu.

Nu sitter vi här och kurar framför braskaminen. Vi eldar hellre än vrider upp elementen. Billigare, och mysigare framförallt. Vi orkade inte åka in till Visby och handla idag så vi har raggat upp ett par kycklingfiléer i frysen och hittade ett gäng rotfrukter i kylen så vi trollar helt enkelt ihop en middag i någon form.

Ha en fin tisdagskväll!

KRAM!

Hej på er!

Ja det blev några dagars frånvaro här inne på bloggen. Alla barnen har droppat in här på ön de senaste dagarna och det har varit fint att få vara tillsammans. Igår samlades vi alla i det lilla kapellet som ligger i närheten av mamma och pappas hus och pappa hade fixat finaste vädret till oss. Solen strålade från en klarblå himmel och det var inte speciellt kallt ute heller. Det lilla kapellet fylldes snabbt av släkt, vänner till mamma och pappa och barndomsvänner till mig och min syster och allt var så vackert där inne.

Solen bröt igenom och strålade in genom alla vackra kyrkfönster. Annelie Roswall som i alla år varit en del av Ainbusk tillsammans med Bittis Jakobsson, Josefine och Marie Nilsson och som är en vän till familjen sjöng så vackert; bland annat ”Ser du månen där du är i kväll? (Tillsammans igen)”. Ni vet den där låten som Thomas Stenström brukar sjunga och som han sjöng på Svenska hjältar-galan igår. Annelie och Bittis sjöng även på bröllopsfesten när jag gifte mig med barnens pappa för 100 år sedan och jag är så otroligt tacksam för att just Annelie sjöng på min pappas begravning.

Prästen var fantastisk och även om det var så sorgligt allting så blev det aldrig så där tungt och mörkt som begravningar ibland kan vara. Det var vackert och jag tror att min pappa log där uppe i sin himmel och kände sig trygg med att vi alla har varandra och att vi kommer att klara oss fint framåt även om det kommer att finnas många stunder av ledsamhet och saknad.

Det blev ett vackert farväl!

Idag har vi alla varit hemma hos mamma igen och firat hennes födelsedag i efterskott. Som en fin vän skrev till mig häromdagen; glädje och sorg går i armkrok… och så är ju livet verkligen. Nu är vi hemma igen och här sitter jag och Per i soffan och njuter framför brasan med ett glas rött. Ungdomarna lagar middag till oss ikväll så vi kan bara koppla av vilket känns väldigt lyxigt.

De här dagarna kunde fasiken inte ha blivit vackrare och finare! Jag är så tacksam för allt även om pappa saknas oss.

KRAM!