Nu börjar jag kvickna till så smått här hemma efter ”One night in Chinatown” tillsammans med vår nyblivna 30-åring. Och vilken kväll det blev… eller kanske ska jag lägga till natt för det blev vääääldigt sent.

Firandet startade hemma hos oss redan på eftermiddagen tillsammans med Johannes och Viktoria, Johannes syskon och ena bonussyster samt min ex-man med fru. Mot kvällen åkte vi ner till Norrlandsgatan för en kväll på allas vårt favoritställe; Surfers där vi mötte upp Viktorias föräldrar. Ni som följer mig på Instagram (@tiname_insta) har ju kanske redan sett på stories hur vi hade det under kvällen med massor av god mat, god dryck och skön personal.

Hela gänget förutom Lilly och Linda som inte hade möjlighet att följa med. Per är så klart med men han hamnade visst utanför bild… Paraplyerna i taket fick följa med i flytten från Regeringsgatan för några år sedan.

På menyn finns allt från smårätter med kött till gott om vegetariska och veganska rätter. Vi beställde in menyn ”One night in Chinatown” och vi alla var i mathimlen.

En något suddig bild på jubilaren som jag tror var supernöjd med sin kväll på Surfers.

Nu slutade inte kvällen där, för på TAK väntade Johannes kompisar som överraskade honom och alla ungdomar fortsatte kvällen tillsammans. Vi ”oldisar” gick vidare till Proseccobaren och som om inte det var nog så tog vi en sväng förbi Haymarket också innan vi sladdade in på Donken. Vi var tydligen ute och nattsuddare längre än vad ungdomarna gjorde… hm…

Så lite trötta har vi allt varit idag och jag har inte gjort många knop. Efter att vi ätit brunch hos italienaren ner på hörnet så gick Per och Philippa en sväng på stan. Jag gick raka vägen hem och slängde mig i soffan och där blev jag kvar… jag skulle verkligen behöva en extra helgdag känner jag.

Ha en fortsatt fin söndagskväll så hörs vi snart igen!

KRAM!

Tänk att igår fyllde den här fantastiska killen 30 år. Och tänk att han är min! Min son nummer två i ordningen och först ut i födelsedagsracet som vi har varje vår eftersom alla våra barn är vårbarn. Jag är så stolt över vår Lilleman, som vi kallade honom när han var liten. Han är snäll och omtänksam, han är rolig, han är ödmjuk, klok och vacker både inifrån och ut. Han har alltid haft glimten i ögat, en liten räv bakom örat och ett smittande leende. Jag är så tacksam för att just jag har förmånen att få vara hans mamma. Älskade unge!

Igår ”förfirade” jag och Per, Jacob och Vendela honom med bubbel och presenter hemma hos honom och hans Viktoria men på lördag blir det en större baluns med nära och kära vilket ska bli mysigt. När man fyller 30 förtjänar man ju att firas kungligt!

När vi kom hem var det bums i säng eftersom den här dagen drog igång med ett möte ute på Arlanda redan kl. 08.00 och då var det bara att masa sig upp i ottan och bege sig iväg. När jag kom hem under eftermiddagen så slog det mig att jag inte hade några nycklar med mig… suck… så typiskt eftersom Per jobbade i Uppsala idag. Men turen var på min sida för Jacob jobbade hemma så jag kunde kvista bort till honom och hämta en nyckel som alltid brukar finnas där utifall att… och utifall att har ju skett några gånger nu så det är tur för oss att våra ungar har varsin nyckel hem till oss. Mer för vår skull alltså än för deras haha.

Ha en fortsatt fin tisdagskväll. Vi hörs!

KRAM!

Att fånga en uppstyrd bild på de här två små skatterna är minsann inte det lättaste haha. Men det är ju så det är med barn; de sitter aldrig stilla en endaste sekund. Precis som det ska vara!

Gårdagen var verkligen fylld av stunder av lycka eftersom vi hämtade upp Loa på skolan och sen Majken på förskolan. När de kommer springandes, hoppar upp i ens famn och man får hårda kramar när man kommer, ja då dör man ju nästan en liten smula. Det blev en sväng in på ett fik på vägen hem till oss såklart. Det har typ blivit en rutin nu som blir svår att ta sig ur. Men det är så mysigt så det gör vi så gärna.

De får ju alltid önska mat när de är hemma hos oss och det blev en favorit i repris; Pers pannkakor med hallonsylt och grädde. Ja sen rasslade timmarna iväg och pappan kom och hämtade upp två barn som inte var så pigga på att följa med hem. Älskade ungar!

Idag har jag varit på Arlanda och jobbat och nog tyckte jag att det var lite ljusare ute när jag packade ihop för att åka hem igen. Det var i alla fall inte becksvart som det brukar vara. Tänk att man kan njuta så mycket av doften av flygbränsle efter att under nästan två års tid mötas av en tom flygplats när man kom till Arlanda. Tom på både flyg och människor. Det är så bisarrt att jag nästan inte tror på att det faktiskt har hänt. Nu sjuder flygplatsen av liv igen och det är en skön känsla. Det är en fantastisk start på jobbdagen att gå igenom terminalen och möta alla glada människor som är på väg någonstans. Älskar det!

I morgon kör vi fredag. Vi hörs!

KRAM!