Hej på er!

Idag har vi firat den här stjärnan! Tänk att vår fina Philippa tar studenten idag. Jag säger ”vår” även om jag bara är hennes bonusmamma för hon var så liten när jag kom in i hennes liv. Men jag känner att hon är lite min också. Nu är hon stor och vuxen och ska bege sig ut på äventyr i vida världen. Firandet i år är på en helt annan nivå i år än vad det brukar vara. Men de har i alla fall kunnat fira mösspåtagning, varit på bal och idag haft ett utspring om än i mindre skala. Och de har ett fantastiskt väder!

På utspringet fick bara tre personer närvara och det tycker jag var så himla synd. Självklart var Per där med Philippas mamma och lillasyrran Lilly och det tycker jag var helt självklart. Vi bonusföräldrar får hålla oss i bakgrunden vid ett sådant tillfälle men det jag tycker är tråkigt är att de familjer som har tre eller flera barn var tvungna att välja bort vilket eller vilka syskon som inte fick vara med. Det har varit jobbigt för många vet jag. Kunde man inte ha satt gränsen vid föräldrar och syskon. Det handlade ju om en kvart utomhus med gott om utrymme eftersom varje klass fick en slot på 15 minuter.

Hur som helst så väntade vi nära och kära en liten bit bort utanför själva skolområdet och där fick vi ha ett alternativt utspring med blommor, små bubbelflaskor och allt annat som hör utspringet till. Philippas bonussyskon skulle egentligen ha rest ner hit till ön över studenten men med alla restriktioner som ligger så fick de följa med och se hennes utspring via livesändning istället.

Nu väntar världen på dig Philippa!

Nu fortsätter firandet för Philippa och hennes klass hela dagen, kvällen- och natten lång. Jag tror att de har ett magiskt firande trots allt!

Den sista delen av studentfirandet; studentmottagningen kommer vi att ha lite längre fram i sommar när hela familjen är samlad här på ön. Så får det bli i år helt enkelt.

Ha en fin helg!

KRAM!

Heeeey!

Tänk att det är dags nu… dags för finaste älskade Philippa att lämna gymnasiet och bege sig ut i världen på nya äventyr. Det är dags att fira studenten och även om det är ett konstigt år med restriktioner så kommer det ändå att bil ett firande i någon form. Med studentmössan i en plastpåse vandrade hon iväg för att fira mösspåtagningen med sina klasskompisar som är det första steget i studentfirandet. Vilka härliga dagar som väntar henne nu! (Bild lånad av Philippas mamma).

Här springer dagarna på så fort så att jag inte riktigt hinner med. Min nya cykel har fått jobba om dagarna men nu får både cykel och kroppen vila för igår kväll landade jag in i Stockholm. Jag hann precis fram för att fira Eurovision med ungdomarna och de små.

Nu ska jag och Vendela ge oss ut på lägenhetsvisningar. Vi har fått boka tider vilket känns bra!

Det är bäst att jag sätter fart. Vi hörs!

KRAM!

Heeeeey!

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det Pers födelsedag. Min älskade, snälla, fina och snygga man som blev uppvaktad med paket och champagnefrukost här på morgonen idag. Han trivs som allra bäst när solen skiner och som på beställning så skiner solen från en klarblå himmel idag.

Nu ska vi strax vidare för att äta en god lunch och sen fortsätter firandet i solen ute på vår altan under eftermiddagen.

Ha en fin lördag!

KRAM!

Hej allesammans!

Tänk att den här fina tjejen bara var drygt två är när jag och Per blev tillsammans. Nu fyller Lilly 16 och är nu, precis som då, världens gladaste och ödmjukaste tjej… eller om jag ska vara helt ärlig, en liten trotsfas ska vi nog i ärlighetens namn säga att Lilly var i under vår första tid tillsammans haha men det vände rätt snabbt. Jag som redan hade passerat tre trotsåldrar innan med mina barn tog nya tag, kavlade upp ärmarna och började om. Det är inte alltid lätt att få ihop allt med ”dina barn”, ”mina barn” och ex på båda håll, och vägen är inte alltid spikrak vad gäller det men det här med bonusbarn är verkligen en gåva här i livet. Jag är så tacksam för att Lilly och hennes storasyster Philippa finns i mitt liv.

Nu har vi firat och grillat klart för den här gången ute i solen på altanen. En så mysig Valborgsmässoafton med fina tjejer!

Den här dagen startade upp med två morgonmöten men sen har jag varit ledig resten av dagen. Jag börjar också vädra morgonluft nu, som man brukar säga, för idag fick vi besked om att vi i vårt HR Businessteam kommer att bli permitterade på fredagar framöver. Tråkigt kan man ju tycka om man tänker på orsaken till varför men vet ni… vi har jobbat med tunga grejer länge nu. Att vara med i processer när man måste säga upp duktiga, fina och kompetenta medarbetare det tar… så jag ser faktiskt fram emot att få vara ”ledig” på fredagar framöver och att få återhämta mig. Jag hoppas så innerligt att flygbranschen också kommer att återhämta sig till vissa delar i höst och att vi kan få jobba lite framåt igen Längtar… Jag älskar ju min bransch och det här året har varit förenat med så mycket sorg…

Men nu ser vi fram emot en fin helg med massor av sol som ger energi!

KRAM!

Hej på er!

Ja nu kryper det där jäkla skitviruset allt närmare för igår hörde Vendela av sig och berättade att hon hade feber och kände sig risig. Hon har ju umgåtts i sin ”bubbla” och klarat sig i ett helt år till skillnad från oss som blev sjuka redan förra våren men nu har de i hennes ”bubbla” blivit sjuka och två har fått provsvar att de har Covid-19. Vendela har tagit prov dag och det ska ett mirakel till att provet inte visar att hon har Covid-19.

Det känns så jobbigt att vara så långt borta när ens barn inte mår bra och särskilt när man vet att hon är helt ensam. Det gör ont i mammahjärtat. Som tur är så har hon vänner utanför ”bubblan” som har handlat mat åt henne som har lämnats utanför dörren och jag vet ju att de finns där för henne även om de så klart inte träffas eftersom de flesta är sjuka men mammakänslorna rår man ju inte över ändå.

Jag hade ju inte kunnat göra mer om jag hade varit kvar i Stockholm men det är bara känslan av att vara långt borta som är jobbig. Hur stora och vuxna än barnen är så rår man inte över de känslor som dyker upp när ens barn inte mår bra. Någon som känner igen sig?

Nu håller vi tummarna för att hon får en lika lindrig variant som vi fick och att hon kryar på sig snabbt. Älskade unge! Var rädda om er… upploppet nu!

KRAM!