Hej!

Jag tänkte visa er det sista från vår fjällsemester även om det känns som en het potatis just nu. När vi åkte var inte tongångarna de samma som de är idag men vi var ändå försiktiga och tänkte oss för i alla sammanhang utfall att. Som jag har skrivit om tidigare så var det vid väldigt få tillfällen som vi mötte andra än oss själva i familjen under veckan. Vi var mest utomhus hela dagarna och åkte tillsammans i lifterna. Liftköerna var inga problem eftersom det i princip inte fanns några.

Men nu var det inte det vi skulle avhandla utan i stället hur vi hade det i Valleland när vi mötte upp Loa som tyckte det var ett riktigt mysigt ställe. Här finns det roliga grejer att leka med, shower, man kan fika, grilla korv och en massa annat.

Att se på Valleshowen tillsammans med kompisen Bodil var kul… men när det blev för närgånget var det mysigt att krypa upp i mammas famn.

Varm choklad och grillkorv smakar jul alltid så mycket godare utomhus och för den som inte ville ha grillkorv så kom pappa Jacob med en Donken-leverans.

Och den här då… lilla Majken som skulle ha älskat att vara i Valleland. Båda gångerna somnade hon lagom till de kom dit och vaknade när allt det roliga var över, ett par timmar senare. Typiskt…

Ja det var det om det…

Till sist ska ni få en statusrapport om vårt diskmaskinselände. Vet ni, idag var han äntligen här, snubben från försäkringsbolaget, som på en minut konstaterade att vi inte har någon fuktskada så på fredag ska vi få göra ett nytt försök att installera den nya maskinen. Håll nu tummarna för att allt går som det ska. Det ska bli sååååå skönt att få slippa att diska för hand framöver.

Ha en fin tisdagskväll!

KRAM!

Hej på er!

Hela veckan har jag tjatat om att vi måste ställa skidorna en eftermiddag och njuta tillsammans i solen och i lördags fick ´jag äntligen som jag ville. Vi rundade av tidigare än vanligt och samlades hemma hos oss för att ta en eftermiddagsdrink ute. Jacob och Lindas kompisar Maria och Daniel med barnen Bodil och Hedda som hängt med oss en del i veckan stannade också kvar.

Här kommer ett bildregn från vår sista eftermiddag i Lindvallen/Sälen…

Gissa om Loa älskar att få busa med Lilly…

Under förmiddagen igår checkade vi ut och bilade ner till Stockholm igen och fy så vemodigt det var att skiljas åt efter en vecka tillsammans. I Borlänge, vid lunchtid, sa vi hej då till Jacob, Linda och barnen. Majken grät och ville inte alls att vi skulle säga ”hej då”. Därefter droppade vi Vendela i Västerås och nästa stopp blev hemma hos Johannes där vi sa hej då till honom. Egentligen skulle vi ha släppt av Lilly på Bromma men hennes flight blev inställd så hennes hemresa får vi fixa idag. Jag är glad för att hon är kvar lite till.

Förra året när vi kom hem efter veckan i Sälen så frågade Loa när de kom hem till sitt; ”var är alla?” när han märkte att vi andra inte var med honom hem. Ungefär så känns det just nu. Just den här veckan när allt är upp och nervända världen så har det känts väldigt fint att ha fått vara tillsammans med familjen. Nu känns det bara tomt… Ni vet ju att jag brukar säga att jag har svart bälte i vemod ha ha…

På bilden ovan så ser ni i alla fall hur glad och nöjd jag är över den här veckan. Jag är så lycklig och tacksam över det jag har.

Nu kavlar vi upp ärmarna och tar tag i den här veckan!

KRAM!

Hej Hallå!

När man är i fjällen så hör det till att man tar en liten Jäger i backen. Det är en tradition. Igår, sista skiddagen så var det dags. Och vi kunde inte ha valt en bättre dag för vår tradition; strålande sol och vindstilla. Så magiskt härligt och mysigt och Sälen visade sig från sin allra allra bästa sida.

Även stora barn kan bli trötta ha ha…

Det sägs att 25 000 personer befinner sig här i Sälen just nu men det är inget som vi märker av. Det är väldigt tomt i backarna och inga köer i liften. Media haussar verkligen upp att det skulle vara så mycket människor här men det stämmer inte för jag har aldrig varit med om att det varit så lite folk i Lindvallen. I början på nästa vecka kommer det att komma nya besked om vad som ska gälla för skidorterna i Sverige och jag hoppas att de ändå kommer att hålla liftsystemen öppna eftersom risken för smitta är minimal när man vistas ute med mycket begränsade kontakter. Sen förstår jag om allt annat som inte måste vara öppet runt omkring stänger. Alla borde få möjligheten att få en sån här vecka som vi har haft för få lite verklighetsflykt och lite distans till allt.

Man kan ju annars lätt bli lite galen…

Vilken pangvecka vi fick! Vädret har varit med oss, vi har varit friska, vi har fått tid att umgås, vi har ätit massor med god mat och skidåkningen har varit hur bra som helst.

Idag vänder vi hem till Stockholm igen och det ser jag inte fram emot alls. Jag vill helst vara kvar här i vår lilla värld. Jag vet att jag kommer att ha massor att göra på jobbet framöver. Som ni säkert har sett så har Swedavia, där jag jobbar, varslat och permitterat massor av medarbetare. Så sorgligt och ledsamt vilka effekter det blev av att vi inte kan resa längre. Jag har hållit mig uppdaterad på vad som hänt under veckan som gått men från och med nästa vecka är det dags för mig att lägga i en högre växel och dra mitt strå till stacken. Slut på ett liv i sus och dus för den här gången… men den här veckan ska jag ha med mig när det känns tungt.

Var rädda om er!

KRAM!

God morgon!

Idag får ni hålla tillgodo med några suddiga mobilbilder från gårdagen. Det gick så fort att det var svårt att fånga mig på bild… näää skämt åsidå, det var då det. Numer går det inte undan på samma sätt som förr. Efter en axelskada på grund av ett fall i backen här i Lindvallen för x antal år sedan och en knäoperation förra året så tar jag det väldigt försiktigt numer. Jag vill inte hamna på Mora lasarett och bli nedsövd för att lägga axeln tillrätta igen. Det räcker med en gång så jag håller mig till de röda och blå backarna och undviker de svarta. Jag finåker mest helt enkelt!

Igår var vi ute i backarna så mycket vi kunde och orkade, sammanstrålade för en lunch på Donken och vad händer då… Vendela upptäcker att hon har tappat sin mobil. Katastrof nummer 1!!! Vi ringde ett par gånger till den och på andra försöket svarade en av personalen på Ski Star och Vendela kunde plocka upp den. Någon vänlig själ hade hittat den och lämnat in den. Puuuhhh…

Tydligen har katastrofen kommit hit till Lindvallen också nu för igår kväll fanns det inget toapapper kvar här på ICA. Det fanns en förpackning med hushållspapper men i övrigt så är det också slut. Men allvarligt talat vad är det för fel på folk??? Under alla våra år här i Lindvallen så har det aldrig varit slut på toapapper här. Någonting säger mig att folk hamstrar inför hemresan nu i helgen och hur sjukt är inte det? Nu har vi en rulle kvar på nio personer så det här kan bli intressant…

Idag ska vi susa nedför backarna för sista gången den här säsongen. Den här typen av semester är så fantastiskt mysig. Att få massor av familjetid tillsammans och att få vara ute hela dagarna, det är oslagbart. Förutom att vi var ute och åt middag i onsdags så har vi undvikit folksamlingar så gott vi har kunnat. Vi har åkt själva i sittliftarna och när Johannes och Vendela var på afterski häromdagen så var de på en afterski utomhus. I övrigt har vi varit här hemma i vårt lilla casa under veckan förutom en lunch på Ski Lodge där vi satt själva i ett hörn. Hoppas att de hittar en bra strategi för att kunna hålla skidanläggningarna öppna även i påsk med smarta åtgärder.

Nu öppnar liftarna. Se upp i backen!

KRAM!

Hej på er!

Ja här susar vi omkring på olika håll om dagarna. De små håller till i barnbackarna och vi andra är utspridda lite här och där. Ibland åker vi tillsammans och ibland åker vi på olika håll. Men till lunch brukar vi sammanstråla och då brukar vi ibland sladda in på Ski Lodge.

I år är Ski Lodges inriktning fisk och skaldjur och vi valde deras Skagen igår. Sååå god.

Förutom denna som var deras ”dagens” så finns det flera andra rätter att välja på.

Ski Lodge är annars ett mysigt ställe att bara hänga på när man behöver vila slitna och stumma ben…

… eller om man är liten kotte och behöver ta en liten paus.

Jag hörde igår att det finns önskemål om att stänga skidorterna inför påsk. Vi får se hur det blir med det och så klart supertrist för de som har sett fram emot en veckas skidåkning med familjen om allt stängs igen. Jag inser vilken tur vi har haft som kom iväg till- och hem från vår Egyptenresa innan allt tråkigt drog igång på allvar här hemma. Att vi också får den här familjeveckan ihop är verkligen ovärderligt. Jag är så tacksam för att vi kan få vara tillsammans här i vår lilla bubbla just nu och vi har ännu några dagar kvar innan det är dags för oss att åka tillbaka hem igen. Jag är också så tacksam för att alla mina nära och kära är hemma i Sverige och att ingen i familjen är fast ute i världen någonstans.

När vi kommer hem så får vi ta allt som det kommer. Man kan inte göra så mycket annat, eller hur?

Nu väntar ännu en solig skiddag! Ha en fin fredag.

KRAM!

Heeey!

Så här såg det ut i går kväll när vi gick bort till Gustavstorget för att ta pistmaskinen upp på fjället. Vi hade bokat en fondueafton på toppstugan så vi rundade av i backarna i lite lagom tid för att inte missa transporten.

Och sen kom de… pistmaskinerna som hämtade upp oss och passade på att pista backarna samtidigt som de transporterade oss gäster till och från restaurangen.

Ibland behöver man lite hjälp för att komma upp… gissa om den här lilla pojken tyckte att det var spännande att åka pistmaskin. Ett riktigt äventyr för en liten tre-åring…

Utsikten är vidunderlig!

Vi möttes av en mysig brasa när vi kom in…

… och fick ett bord med en fantastisk utsikt ner över hela Lindvallenområdet.

Vi hade bokat fondue och det var ett så bra val! Vi åt så att vi höll på att spricka. Vi fick gott om oxfilé med massor av tillbehör och såser. Så bra! Är ni här i Sälen så kan jag verkligen rekommendera det här. Bara att få åka pistmaskin upp och ner från fjället är ju en upplevelse i sig.

Den här lilla hon fick lite pannkakor med sylt och sen en padda där hon kunde få titta på sina favoritfilmer; Pippi och Babblarna…

… och Loa han åt också pannkakor och pysslade med lego. Han njuter så mycket av att få vara på resturang. Han älskar verkligen det. När mamma Linda nu på morgonen frågade vad som var bäst igår kväll; pistmaskinen eller restaurangen så svarade han ”allting!” Gulle!!!

Tre dagar kvar och det ser ut som att vi kommer att få riktigt fint väder de kommande dagarna. Allting blir ju så mycket roligare när solen skiner.

Nu väntar ännu en dag i backen!

KRAM!

Hej Hej!

Här bor vi, på Vintergatan med utsikt över en del av Lindvallens backar. Vi hyr en lägenhet med tre rum, kök, allrum, två badrum och bastu. Eftersom de är välplanerade så får vi alla plats utan problem. Vad jag förstår så är de privatägda, hyrs ut via SkiStar och vi har bott i en och annan av dessa lägenheter under åren. I år hade vi inte lika bra tur med boendet till skillnad från förra året. Det är rätt slitet här och det har nog inte gjorts något med den här lägenheten på åtskilliga år. Men nu vet vi vilka lägenheter som är sämre än andra… till nästa gång vi reser upp tänker jag.

Men läget är oslagbart. Man kommer enkelt till de blå, röda och svarta backarna från där vi bor och precis utanför har vi barnbackar, skidskolan och alla annat som är bra när man har små kiddos med.

Idag blåste det galet mycket på fm, typ storm, så några av oss stannade hemma under tiden som entusiasterna trotsade vinden och kastade sig utför. Jag hann jobba undan en hel del under förmiddagen men på eftermiddagen hade vinden mojnat så då hängde vi andra på. Backarna var superbra även idag. Så roligt att åka när det inte är moddigt och isigt.

I backen bjöd Skistar på ett gratisåk med skidinstruktör så det nappade jag på och fick lite mer tips om hur jag kan slipa på min åkning. Bra grej, eller hur?

Nu är vi hemma igen och vi är rätt möra i benen. Jag har på känn att träningsvärken kommer i morgon…

Vi lever i vår lilla bubbla här och tänker att vi tillåter oss att göra det så länge vi har möjligheten. Vi vet ju att det finns en värld här utanför som är väldigt annorlunda just nu. Förr eller senare kommer vi tillbaka till den.

Var rädda om er!

KRAM!

Hej alla bloggvänner!

Alltså vilken första dag vi fick! Strålande sol, vindstilla och fantastisk skidåkning. Jag är så glad för att mina mina knän fixade en dag i backen för det var verkligen inte självklart efter min meniskoperation och allt. Men jösses vad det kändes i låren på eftermiddagen. Jag rundade av när jag kände att skidorna börja fladdra.

Där nere till vänster bredvid Ski Lodge bor vi.

Bästa svängen Hökarängen!!!

Och vår lille krigare Loa han körde på i backen hela dagen. Han tycker att det är så roligt och han ville aldrig sluta åka. När han åt middag nu för en liten stund sen så var han så trött så att han trillade av stolen, ha ha.

Mackapaus i pulkan…

Lilla Majken är såååå frustrerad för att hon inte får åka skidor. Hon vill göra allt som Loa och vi andra gör och vill inget annat än att sätta på sig laggen och susa iväg. Hon förstår inte att hon är lite för liten för det än så länge. Nästa år, när hon är 2,5 år, då ska hon få börja åka.

På lunchen pausade vi på Ski Lodge och slängde oss i solen. Så varmt och skönt! Precis så här ska det vara när man är på skidsemester, eller hur?

Loas kompis Bodil och hennes föräldrar mötte upp precis som förra året. De har en stuga här uppe i Sälen och man blir ju allt bra sugen på en alltså…

Jag är så glad och tacksam för att vi har nästan hela vår familj samlad här nu när det är som det är i världen. Det är väldigt lugnt här uppe i Sälen men det brukar det å andra sidan alltid vara den här tiden på året, fast i år är det lite extra lugnt. Inga liftköer och gott om plats i backarna. Vi följer med i vad som händer men försöker njuta så mycket vi kan av det vi har här.

Nu är det dags för dusch och sen middag. Lyxigt att bara få luta sig tillbaka och bli serverad middag i kväll.

KRAM!