Mina dagar

Inlägget innehåller en reklamlänk till Vinoteket.se.

Hej Hej!

Idag känns det lite lättare än igår. Det här med att ställa om sig tar lite tid. Det är mycket känslor inblandade kopplat till de restriktioner som är och det gör ont för oss alla att inte själva kunna få välja när och hur man vill förflytta sig i vårt land. Allt är ju inte svart eller vitt heller och det kan faktist vara så att det kan finnas bakomliggande skäl till olika beslut varför man måste resa eller inte. Skäl som kanske inte lyfts fram i offentligheten. Det får vi ha respekt för och tänka till kring innan man skriver hårda ord på sociala medier.

Punkt. Nog om det!

I måndags när vi kom hem så kom det en leverans hem till oss. Vi fick ju en prenumeration från Vinoteket i julklapp från de stora barnen och det har nu trillat in tre boxar med fyra olika viner under årets första tre månader. Leverans hem till dörren också dessutom. Så lyxigt! Vi har hittills hunnit att testa två av vinerna och de var riktigt riktigt bra!

Man kan välja mellan tre olika vinboxar i tre olika priskategorier; rött vin, vitt vin och blandat rött och vitt. Det finns ingen bindningstid och man får som sagt leveransen hem till dörren. Man kan beställa som present till någon eller till sig själv vilket man önskar. Nu har vi fått vår sista leverans som present men vi kommer självklart att fortsätta prenumerationen och jag fattar inte varför vi inte testat det här tidigare. Så roligt att testa nytt. Det är så lätt annars att man kör på säkra kort. HÄR kan ni läsa mer om hur det funkar och vad det finns för alternativ.

Ja, det var den här dagen det. I morgon är det fredag och det ska bli mysigt med helg. Vi ska bara rå om varandra, gå ut på en skön vårpromenad eller två och på lördag ska jag till frissan. Nu har jag bestämt mig. Det blir hairtalk, så jag ser fram emot att få lite längre hår igen. Jag ska visa mitt hårsvall så småningom.

KRAM!

Hej alla ni som tittar in!

För det mesta känner jag mig stark. För det mesta är jag glad. För det mesta är jag optimist. För det mesta brukar jag peppa andra när de har det jobbigt eller är i depp och för det mesta brukar jag hålla näsan över vattenytan när något jobbigt händer. Jag känner mig fortfarande stark och jag känner fortfarande precis så som jag beskriver det här ovan i grunden men det är något som skaver nu; jag känner mig lite skör och jag är närmare till tårar än annars.

Det är så mycket som är så ovisst nu. När kommer det här viruset att ge med sig? När kommer vi möta en vardag utan dubbla budskap om framtiden? Kommer jag och mina nära och kära bli sjuka? Kommer jag att ha mitt jobb kvar när vi är igenom det här? Nu när vi har permitterat 1900 medarbetare och varslat 800 på vårt jobb så sliter vi på HR om dagarna- och kvällarna kan jag lova men sen… vad blir kvar när det vänder? Vad händer med mig då? Kommer jag att få sluta trots jag får återkoppling om att jag gör ett bra jobb, är uppskattad och sliter som bara den just nu? Om inte, kommer jag att få ett nytt jobb då? Om inte, vad händer med oss då? Och om det händer något med Pers jobb, eller med barnens jobb? Och alla andra som blir drabbade av arbetslöshet i spåren av det här… Kusliga tankar!

Kommer vi att kunna åka ner till Gotland om drygt en vecka som planerat för att se till vårt andra hem där vi har haft en vattenläcka, hjälpa mina föräldrar, som är i en riskgrupp, på behörigt avstånd och få träffa Pers barn som bor där? Det startas upp upprop i sociala medier på Gotland där man uttrycker att ingen från Stockholm ska få resa till Gotland som exempelvis #stannadärduär men det framgår inte om det gäller tvärtom; att inga gotlänningar från resa från Gotland till Stockholm? Gäller det åt båda håll eller gäller det bara ensidigt? Som man läser det så känns det snarare som #komintehit. Står alla som bor på Gotland bakom det? Gäller det här oss också som har halva vårt liv med jobb och barn på Gotland eller dras alla över en kam? Jag förstår och respekterar oron och jag, av egna erfarenheter, har verkligen inblick i den gotländska vården, hur många (eller få) intensivvårdsplatser som faktiskt finns men allt det här med ilskan och alla otrevliga kommentarer som den här typen av utspel för med sig känns så olustigt. Så länge man följer Folkhälsomyndighetens råd så är det väl det som gäller? Det är inget totalstopp men man ska undvika icke nödvändiga resor, men de som man bedömer som nödvändiga då. Vem bestämmer vad som är nödvändigt? När vi kommer till nästa vecka kommer vi att landa ner i om vi bedömer att vår resa ner till ön är nödvändig eller inte. Det beror på vad som händer i vår omvärld, om det kommer andra direktiv och vad vår familj har för behov.

Kommer jag att få åka förbi det här huset, vårt lilla hus vid havet och känna in våren och längta och planera inför varma sommardagar? Ja inte vet jag…

Nu är det en dag i taget som gäller och även om jag gillar att vara i nuet så vill jag ha saker att se fram emot. Det är nog det som gör att jag känner som jag gör. Att det där med friheten att kunna skapa saker att se fram emot har berövats oss. Jag vet att det finns de som har det så mycket värre här i världen men känslan finns ändå där och är svår att sudda ut bara sådär. Man får lite perspektiv på saker och ting och jag utmanas i att hitta saker att se fram emot i det lilla. Det är positivt, eller hur?

Deppigt inlägg va? Men visst måste man få tillåta sig att deppa ihop ibland? Det blev så abrupt efter den mysiga veckan i fjällen med familjen men det planar nog ut och jag kommer snart att vara tillbaka till mitt vanliga jag igen.

Heey, let’s be careful out there!

KRAM!

God morgon!

Nu är alla iväg på olika håll. De små är på väg till Valleland och de stora är ute och testar dagens backar. Jag tar det lite lugnt här hemma nu en stund här på fm. Jag har jobbat, fixat disken och städat upp lite, och nu ska jag också strax bege mig ut.

Men först vill jag tipsa er om min favoritprimer. Med den här under min make-up så sitter allt som berget hela dagen. Den är från Sephoras egen collection och den är så prisvärd. Ni hittar den HÄR.

Ikväll väntar en tur med pistmaskin upp på fjället där vi ska på fondueafton. Det ska bli mysigt och vem vet hur länge restaurangerna kommer att hålla öppet nu framöver. Det kanske blir det sista restaurangbesöket på ett tag…

KRAM!

Hej hallå!

Tittar in en snabbis för att säga hej. Vi är på väg ut i backen för veckans första åk och det ska bli så härligt!

Det var en utmaning att få med allt i bilen igår; matkassar, väskor, hjälmar och skidor om vartannat men det gick till slut…

Så här såg det ut innan vi hämtade upp Vendela ha ha…

När vi kom fram och hade hämtat upp allt som skulle hämtas upp och handlas så var det dags att skåla i lite bubblor.

Vi brukar göra så att vi delar upp matlagningen och tar en kväll var; jag och Per tog första kvällen igår, Jacob & Linda ikväll och Johannes och Vendela tar i morgon kväll. På onsdag blir det fondueafton och sen börjar vi om. Efter middagen igår somnade vi gott kan jag säga…

Nu öppnar liftarna strax så det är dags att jag gör mig redo.

Ha en fin måndag!

KRAM!

Bilder: Agneta Larsson.

Hej Hej ni alla som tittar in!

Vilket svårt dilemma vi har i det här landet just nu. Om vi begränsar och stänger ner och låter vår befolkning vara i karantän i förebyggande syfte, ja då riskerar vi hela vår ekonomi med allt vad det innebär; bland annat med konkurser och uppsägningar som följd. Om vi inte tar i och ligger lågt och följer med i vad som händer ja då ökar antalet smittade och förmodligen ett antal dödsfall som följd. Man kan tycka vad man vill om vår stadsminister och regeringen men jag är inte avundsjuk på dem just nu. De kan bli hjältar eller antihjältar beroende av vad de fattar för beslut.

Mitt i allt det här som påverkar mig mer och mer för varje dag så tillåter jag mig ändå att glädjas åt ytliga saker. Det blir ju alldeles för deppigt annars. Jag kommer att fortsätta att skriva om härliga saker men det innebär inte att det inte snurrar mycket i mitt huvud kring saker som pågår i världen just nu.

Här är några bilder från när vi gifte oss för snart nio år sedan. Jag tror att ni kan se på bilderna hur lycklig jag var den dagen… och alla andra dagar. Något annat som jag var lycklig över då var att jag gjorde en hårförlängning. Då hette det att man satte i extensions. Idag sätter man istället i hairtalk vilket är mycket mer skonsamt för håret.

Jag trivdes verkligen med att ha långt hår. Mitt eget blir aldrig så långt för någonstans på vägen så stannar det av och blir bara tunna längder. Jag har inte unnat mig att göra det för det kostar ju en slant men nu börjar jag bli lite sugen på att slå till. Hairtalk kan man ju sätta om flera gånger vilket gör att det inte bara är en engångsgrej eller kostar skjortan om man vill fortsätta att ha långt hår.

Jag hade faktiskt en tid inbokad i morgon men jag bokade av. Jag vill nog fundera lite till över om det är det här jag vill eller om jag ska satsa pengarna på något annat. Långt ifrån de svåra val som vår regering brottas med just nu…

Det ska faktiskt bli skönt att lämna Stockholm för en vecka och få lite distans. Vart jag än går och vart jag än är så pratas det om Corona eller Covid-19 och det har, på förekommen anledning, eskalerat de senaste två dagarna. Jag blir lite snurrig och vet inte vad jag ska tro men jag försöker att hålla mig cool och ta det som det kommer.

Var rädda om er och tänk på att hålla er på ett par meters avstånd från andra om det går och tvätta händerna ofta.

KRAM!