Jag försvann lite… och det beror på att jag helt enkelt tappade det. Tappade glädjen, tappade modet och tycker att det mesta känns lite motigt just nu.

Vädret är aptrist, kriget tar aldrig slut och det är så fruktansvärt allt som pågår, jag har ont och jag vill bara få den här operationen överstökad, det är svårt att få tag på båtbiljetter till och från Gotland de datum vi vill resa och en pilotstrejk hos SAS är på väg att segla upp efter påsk vilket kan påverka vår bokade resa utomlands som vi planerat ett längre tag. Region Gotland krånglar med vårt bygglov för att byta tak på vårt Gotlandshus och det är inte den enklaste saken att få igenom att ansluta till vatten och avlopp vad gäller vårt gästhus. Jag förstår verkligen att de har hur mycket som helst att göra på avdelningen för bygglov eftersom allting känns så oerhört överarbetat och väntetiderna för ett beslut är helt orimliga. Vi ska byta takbeklädnad från betongtegel till plåt och de ska ha in ritningar och mått på precis allt in i minsta detalj. Varför undrar jag… vi har redan fått ok på vårt gästhus som fick ett plåttak när vi byggde det för några år sedan. Vi vill ju bara ha ett likadant på huvudbyggnaden och de har redan fått alla möjliga bilder, ritningar och beskrivningar men det är hela tiden något som fattas som vi måste komplettera med. Allt ska dessutom vara fackmannamässigt gjort och jag inser att jag borde ha utbildat mig till arkitekt. Morr!

Det finns så mycket värre saker att oja sig över, jag vet det, men ibland måste man få deppa lite över sina egna motgångar också, eller hur?

Jag brukar inte deppa så ofta och inte några längre stunder när det väl händer men igår tyckte Per att jag varit nere i skorna lite längre än vanligt och vet ni, då kom han hem med världens största och finaste tulpanbukett. Min älskade fina man… jag kunde ju inte annat än att åka upp ett par snäpp på deppighets-stegen.

Vad har hänt annars den här veckan då? Jag har jobbat så klart, jag var på gymmet och tränade igår (de delar på kroppen som jag kunde träna) mina kollegor drog med mig på en spontan AW en stund i går kväll. Vi var på ett coolt ställe som jag ska berätta om i ett annat inlägg.

Idag var jag uppe med tuppen för att åka till Arlanda. Det var dags för ledningsgruppsmöte med en av de affärsenheter som jag jobbar med och det var evigheter sedan jag träffat flera av dem. Vi har bara setts digitalt under de senaste två åren och en del av dem har jag inte träffat live tidigare. Det var kul!

I morgon ska jag och Vendela på konsert vilket jag ser fram emot så himla mycket så visst finns det glädjeämnen i mitt liv trots allt. Jag behöver bara gnälla lite ibland. Inte så kul för er att ta del av kanske men livet är ju inte glass och ballong hela tiden och ni får hänga med i både toppar och dalar.

Ha en fortsatt fin torsdagskväll så hörs vi!

KRAM!

När vi varit här i några dagar så brukar vi ha som tradition att ta ett litet järn i backen. Vi har alltid kört på Jäger men i år blev jag introducerad till Underberg. Goda båda två och man blir lite skönt varm i kroppen av de där dropparna. Härligt om man är lite frusen. Det ser ju så mycket ut men det är bara typ två cl. Precis lagom…

De där två… mina två yngsta! Jag är så lycklig över att de och resten av barnaskaran vill dela det här med oss. Det är inte alldeles självklart men jag uppskattar det så mycket!

Fasen vad fort den här veckan har gått. I morgon är det sista dagen och på söndag åker vi hemåt igen. Men än har vi en hel härlig dag kvar och då ska det njutas som bara den. Det har varit väldigt lugnt här uppe i veckan som gått men idag märktes det att ”helgfolket” har landat in. Lite längre liftköer i de populäraste backarna men helt ok trots allt. Den här veckan kommer jag att leva på länge för fasen vad jag älskar det här. Alla åker omkring där de vill i olika konstellationer och så sammanstrålar vi lite här och där för lunch, fika, ett glas eller ett järn i backen… eller hemma.

Vi hörs!

KRAM!

Igår eftermiddag landade vi in här i ett blåsigt Lindvallen. Vi packade in alla grejer lite snabbt och poppade en bubbel för att fira in årets skidvecka. Så mysigt att vara här igen för det är ju faktiskt två år sedan vi var här. Förra året ställde vi in eftersom allt var så osäkert kring pandemin men nu är vi här hela gänget… eller snart hela gänget i alla fall. Philippa som har varit på en utbildning i Stockholm landar in senare i eftermiddag.

Bilresan upp gick bra. Och när man svänger av mot Oxberg och kör över den lilla bron så känns det nästan som att man är framme.

Majken chillade lite i soffan… med finskorna på haha. Sen blev det tacokväll.

Morgonens utsikt från frukostbordet! Alla har begett sig ut i backarna nu och jag värmer upp ryggen lite inför att jag ska ut och testa om det funkar. Håll tummarna för mig!

Vi hörs!

KRAM!

I torsdagskväll var vi ute på galej minsann. Vi skulle ha varit tillsammans med fina vänner men Covid kom och ställde till det så vi fick gå själva. Det funkade ju bra det också.

Vi startade upp kvällen på Surfers. Ni som har hängt med ett tag här inne på bloggen vet ju vid det här laget att det här är en av våra absoluta krogfavoriter. Vi älskar stilen, maten, drycken och personalen. Sonen till ett par av våra vänner jobbar som barchef här på Norrlandsgatan och min gudson är en av de ansvariga för Surfers i Visby.

Vi blev bjudna på Baijiu som är den mest populära alkoholhaltiga drycken i Kina och Ludvig som man hittar på Surfers Stockholm är Europas främste kännare av Baijiu.

Massor av god mat som vanligt!

Sen var det dags att gå den lilla biten bort till Chinateatern för att se musikalen Saturday night fever med David Lindgren i huvudrollen. Man kan ju inte annat än älska musiken och även om jag egentligen inte är något fan varken av musikaler eller David Lindgren så tycker jag att den här musikalen helt klart är sevärd.

Lite bubbel i pausen tillsammans med våra vänners stand-in.

En rolig och mysig kväll!

Igår kväll hade vi Vendela och hennes nya pojkvän här hemma på besök. Så härligt och mysigt att få välkomna en ny person till den här stora familjen och jag håller tummarna för att vi inte gjorde bort oss alldeles. Idag har Lilly landat in här hemma och i morgon åker vi alla upp till Sälen för årets skidvecka med hela gänget.

Ja så var det då där med beskedet… i fredags var jag tillbaka till ortopeden igen för att få definitivt besked om vad som ska göras med den där cystan som de har hittat mellan den fjärde och femte ryggkotan i ländryggen. Den måste bort så det blir operation. Förhoppningsvis redan efter att vi varit i Sälen så att jag kan vara pigg igen inför det vi har planerat under våren. En del av mig är kolugn inför det här men ibland känner jag mig helt skräckslagen. Men det är bara att acceptera att det är så här. Jag kan inte göra något åt det i alla fall.

Jag får röra på mig hur jag vill. Jag får åka skidor om jag känner att det funkar och inte gör ont. Det är inget som förvärrar eller skadar på något sätt vilket känns skönt. Så på måndag ska jag upp i backen och testa.

Nu ska jag ut på stan och fixa lite grejer inför vår tripp, sen är det bara att trolla fram alla skidgrejer och packa.

Vi ses i Sälen!

KRAM!