Hej och fin Valborg på er!

Idag på lunchen gick jag ner en snabb sväng till havet som ligger på gångavstånd från där vi bor. Per tog bilen in till Visby för att byta vinterdäck mot sommardäck eftersom det är sista dagen för det idag. Vår bil har ju blivit en gotlandsbil eftersom vi inte har något behov av att ha den i Stockholm. Det var bara en massa krångel med parkering och vi kan ju få låna Jacob och Lindas bil när vi behöver.

Det tar bara någon minut att gå ner till havet. Min längtan dit var såååå stark nu. När vi flyttade till Stockholm för snart fyra år sedan så var villkoret att vi skulle ha kvar vårt lilla hus i Tofta; dels för att Per ska kunna åka ner hit ofta till sina barn och att vi kan åka hit när vi känner att vår Gotlandslängtan blir för stor. Det är också skönt för mig att slippa bo på hotell och i stället kunna få bo här hemma när jag är på Gotland och jobbar. Sen är vi ju här hela somrarna också. Vi flyttar ner så fort vi har möjlighet, oftast runt midsommar och stannar så länge vi bara kan.

Är man uppvuxen här vid havet så måste man bara hit med jämna mellanrum för att må bra. I alla fall känner jag så.

När jag kom hit idag och såg havet genom buskar och träd ja då blev jag nästan lite sprallig…

Idag hade jag stranden helt för mig själv. Jag bara stod där en lång stund och lyssnade på kluckandet av de små vågorna som rullade in.

Nu är det lilla huset som stod på den lilla höjden innanför det tillfälliga staketet rivet och ska lämna plats för en strandbar som ska bli klar till nästa sommar. När man tittar på bilderna av hur det är tänkt att se ut så ser det supermysigt ut. Där kommer jag att vilja hänga.

När jag kände mig klar för idag och vände hemåt så passerade jag det område där det är tänkt att det ska byggas hotell och stugor framöver. Det är en begränsad yta precis ovanför stranden och jag ser verkligen fram emot det. Tänk då kan Tofta få bli levande året runt och få tillbaka lite av sin tidigare glans. Håller tummarna för att bygglovet går igenom.

Nu är det dags att börja fira Valborgsmässoafton här hemma i all enkelhet. Vi ska premiärgrilla trots det lite kyliga vädret men det är väl precis som det brukar vara på Valborgsmässoafton, eller hur? Jag har nog aldrig varit med om en varm Valborgshelg tror jag.

Ha det fint vad ni nu än hittar på.

KRAM!

Hej!

Här kommer en hälsning från oss på Gotland. Vi landade in i natt, typ vid 01-tiden eftersom vi valde en avgång där vi trodde att det skulle vara få som reste och så var det. På båtbussen var vi 12 personer som satt utspridda. Det brukar vanligtvis gå flera fulla bussar. Det var klart några fler på själva färjan men mycket långt ifrån så många som det brukar vara när man i vanliga fall reser ner till Gotland inför en Valborgshelg.

Idag har det varit fullt upp med våra jobb och när vi rundade av för dagen så handlade vi upp oss på matvaror så att vi klarar oss så länge som möjligt. Vi träffade på många vänner och bekanta som var glada över att se oss igen och som tyckte det var självklart att vi var här. Det kändes varmt och fint mitt i allt. Men så konstigt att vi inte kan få krama om varandra som vi brukar och att vi var tvungna att stå med avstånd från varandra. Men så är det nu…

Nu när vi är här så ska också hålla koll på vår vattenförbrukning och avvikande ”vattenbeteende”, för vår rörmokare som har varit här och lagat vår vattenport eller vad man ska kalla det för är lite orolig för att vi har en vattenläcka någonstans. Vi har ju ett hus som är igång året runt eftersom vi vanligtvis är här så ofta och då kan det hända grejer som man inte upptäcker när man inte är fysiskt på plats hela tiden vilket vi inte har varit på länge. Så håll tummarna för oss att det inte är något större fel som kommer att kosta skjortan. Men vi har märkt att vattentrycket i badrummet är oroväckande lågt… buuuu…

Något positivt är i alla fall att våren kommer med stormsteg nu oberoende av om vi har ett Covid-19-virus som härjar eller inte. Det känns skönt att något ändå är normalt i vår värld. Det är bra för mig att komma hit och bli varse det för där vi bor i Stockholm så märker jag inte vårens makter lika tydligt som här. Här hör jag fåglarna kvittra när jag vaknar tidigt på morgonen och även nu när jag sitter och bloggar. Underbart! Och jag lägger märke till vårens skiftningar när vi tar bilen till affären på ett helt annat sätt än när jag rör mig i Stockholms innerstad.

Men det är klart att jag på olika sätt märker att våren kommit till Stockholm och att våren inte kommit lika långt här på Gotland som där men det innebär ju att jag får uppleva det här härliga en gång till.

Vi har ju planer på att fixa det ”gamla huset” både när det gäller tak, dörr och även invändigt för att det ska hänga ihop med vårt nya lilla hus som vi kallar för ”Annexet” men det är satt på hold nu. Men jag hoppas att vi i alla fall kan få fixa i ordning altanen i sommar med lite piff och att vi kan få hänga här med våra nära och kära som vi brukar. Det vore fantastiskt och den här resan har nog gjort oss alla lite mer ödmjuka över att inte ta allt för givet.

I morgon är det Valborgsmässoafton. Vi ska som vanligt vara här hemma, bara vi två. Det blir grillpremiär och sen väntar en skön helg med lite välbehövligt trädgårdsfix och firande i det lilla med en av Pers tjejer som fyller år.

Ha en fortsatt fin onsdagskväll och en fin uppstart på Valborgsmässoafton.

KRAM!

Hello!

Det var ett tag sen, men nu har vi packat våra väskor för att i kväll resa ner till Gotland.

Vi är ytterst medvetna om vad reserekommendationerna säger. Det här är ingen nöjesresa eller turistresa utan en nödvändig sådan. Vi hade ju egentligen planerat att resa ner en vecka över påsken för att jobba och styra upp en del annat men vi ändrade våra planer eftersom det fanns indikationer på att det var väldigt många som skulle resa ner till Gotland just över påsken. Vi kunde skjuta på vår resa en tid och var inte tvungna att åka dit just då när så många andra hade bokat resa till ön, så vi bokade av.

Hur som helst så kommer vi nu att resa ner ön där vi har bott största delen av våra liv och där vi bor till stora delar av året. Pers barn bor också på Gotland tillsammans med sin mamma och det, i kombination med att delar av mitt jobb utförs där, är orsaken till varför vi brukar vara på Gotland ofta, året runt. Det är också bland annat skälen till varför vi åker just nu. Jag tänker att det är lika bra att jag förklarar det så att inte någon som inte vet hur vårt liv ser ut tror att vi bara susar iväg i sus och dus. Det gör vi inte.

Vad gäller resan ner med färjan så vet jag att Destination Gotland har begränsat antalet platser och sprider ut de platser som finns så att man inte behöver sitta nära någon annan. Just nu finns det inte så många bokningar när vi ska resa. Båtbussen har också ett begränsat antal platser. Det känns tryggt. De bokningar som finns på färjan består av resenärer fifty-fifty från båda hållen har jag sett. Det är alltså inte bara vi ”fastlänningar” som reser ner till Gotland utan det är lika många gotlänningar som planerar att resa från ön nu i veckan som sen så småningom, efter helgen, vänder tillbaka. Jag utgår ifrån att alla, liksom vi, har sina skäl till varför och lägger inte några värderingar i det. Man har ju faktiskt inte en aning om vad som ligger bakom varje beslut.

Att just Valborg råkar ligga nu i helgen har inget med att göra att vi reser just nu. Det är som sagt andra saker som styr. Vi har inga traditioner kring Valborg alls och vi brukar alltid vara hemma själva.

Ja då vet ni när det nu framöver kommer att dyka upp en del gotlandsbilder här på bloggen.

Ha en fortsatt fin tisdag trots att det är snö och snöblandat på många håll!

KRAM!

Hej alla fina läsare!

Igår blev vi ju blåsta på solen eftersom vi kom hem lite för sent men idag när vi packat ihop jobbet för dagen så hann vi ta en premiärsipp av rosén i solen ute på balkongen. Så mysigt och vilket fantastiskt väder vi har haft idag också. Nu har jag mest suttit inne och jobbat för fullt men en kort fikapaus på eftermiddagen fick jag i alla fall till på balkongen idag. Ljuvligt!

Hade det varit som vanligt så hade vi säkert gått ut och satt oss någonstans på en uteservering och tagit ett glas rosé men det tar emot nu även om det är så att det skulle vara gott om plats enligt alla riktlinjer som finns. Vi har liksom vant oss vid att vara här hemma, bara vi två, men med det inte sagt att vi inte kommer att ta ett glas utomhus framöver om vi känner oss bekväma med det. Vi tar det som det kommer.

Ha ha ni ser vem som har tjyvdruckit av sitt rosé innan fotot togs… läs jag…

Jag tycker så mycket om vår balkong. Det är sol där nästan hela dagarna och när solen står som högst har vi sol fram till 19-tiden ungefär.

Idag har det varit presskonferens med Stefan Löfven igen. Hur känner ni när det aviseras att han ska hålla presskonferens? Jag blir så nervös så jag nästan mår illa och målar upp så många hemska bilder i mitt huvud eftersom aviseringarna oftast kommer med kort varsel och det aldrig ut läcker ut vad det ska handla om. Jag vill bara stoppa huvudet i sanden och låta det passera förbi. Men så kan jag ändå inte hålla mig i från det så jag sitter där i all fall och lyssnar och förundras över Stefan Löfvens myndiga stämma. Han som i alla år, för mig i alla fall, har varit väldigt anonym. Men jag blir alltid så otrygg när Anders Tegnell inte är med. Jag vill att han ska stå där bredvid när stadsministern talar för jag känner ju mig innerst inne lite skraj för Stefan Löfven och vill att Anders Tegnell balanserar upp allt lite med sitt lugn blandat med lite hopp om en framtid. Stefan låter ju så arg och pessimistisk hela tiden fast jag inser att det behövs för att sätta de som inte fattat på plats. Jag tänker att de båda (SL och AT som jag nu kallar dem) liksom i polisfilmer har tagit på sig varsin roll som den onda och den goda. Ja ni fattar…

Jag tycker också att AT har varit borta för mycket den senaste tiden. Jag undrar över vad han gör när han inte är med oss. Fast han är förstås värd att få slippa oss lite då och då efter att ha stått i frontlinjen så länge. Fy vad trött han måste vara… men jag saknar någon som är den goda bredvid SL. Det är liksom ingen annan som kan axla den manteln…

På morgnarna när jag vaknar så vaknar jag alltid glad… i någon sekund… tills verkligheten sköljer över mig och jag känner hur klumpen i magen växer. Sen har jag en klump i magen hela dagen som försvinner emellanåt när jag har mycket att fixa med men då och då känner jag av den och tänker att ”hur kunde det bli så här”? Men så rycker jag upp mig igen och tar nya tag för tänk vad våra uppoffringar egentligen är små jämfört med vad många andra har fått stå ut med utifrån vad som har skett under alla år, och sker just nu, i andra delar av världen som inte har med just Covid-19 att göra. Då skäms jag lite över mig själv som gnäller över småsaker…

För att sammanfatta det hela… jag försöker blanda det jobbiga med det jag faktiskt måste ta in, ta del av och förhålla mig till med att göra det bästa av situationen och njuta av det jag kan.

Hoppas att ni har en fin onsdag och att ni mår bra trots allt!

KRAM!