Allmänt

Hej på er!

Just nu känner jag mig lite tömd på energi. Jag behöver fylla upp nivåerna på något sätt men det hjälpte ändå upp lite att det var soligt och vackert ute idag. Det var -8° när jag körde in till Visby vid lunchtid för att ta min tredje spruta vaccin så det var krispigt ute skulle man kunna säga. Idag var det faktiskt skönt kallt. Ingen vind alls och kanske var det inbillning, men nog tyckte jag att solen värmde… litegrann i alla fall.

Det känns som att alla bakar, pyntar, fixar och donar inför jul. Jag gör ingenting… Vi/jag har rest fram och tillbaka mellan Stockholm och Gotland flera gånger under december och jag känner att jag inte har hunnit att landa in ordentligt någonstans. Inget julpynt, inget julbak och ingen julmat har vi fixat. Men vi har beställt skaldjur och köpt champagne till julaftons kväll. Det får duga. Jag lutar mig tillbaka och låter den här julen få vara så lugn och opyntad den bara kan bli, så tar jag helt enkelt nya tag i nästa år.

Jag slutar aldrig att förundras över hur vackert det är i Visby. Idag var det magiskt! Tack pappa för det, för jag tror att du fixade även den här soliga dagen för att du visste att jag så väl behövde den just idag.

Idag har vi fått veta att konserten med Thomas Stenström är framflyttad till 1/1-2023. Rimligt och väntat ändå så det är inget jag direkt är ledsen över men kanske bidrar det här segdragna eländet med pandemin, ett tufft jobbår, att pappa inte längre finns hos oss och en del andra saker som skaver till att jag känner mig låg i energi just nu. Så fort jag börjar ana ett ljus så kommer det ett nytt bakslag. Även om jag har lätt för att ställa om och känner mig säker på att vi kommer att få leva med det här eländet länge till, att vi måste lära oss att förhålla oss till det och att jag är inställd på det så dippar jag för en stund när det blir för mycket skit på en gång. Det känns förhoppningsvis bättre i morgon.

Sorry för ett deppigt inlägg… men det är väl livet liksom. Jag säger som Thorsten Flinck – jag reser mig igen…

KRAM!

Hej allesammans!

Ja, det är nu det vänder. Idag är det vintersolståndet och årets kortaste dag så i morgon går vi mot ljusare tider igen. Tyvärr så brukar det dröja typ en månad innan man märker någon större skillnad men bara känslan av att man vet att det vänder känns ju fin.

Här på ön har det varit varierande väder idag. Vi tog en promenad på lunchen och då var det soligt men sen började det toksnöa på eftermiddagen. Hoppas att det ligger kvar till julafton så att vi får en vit jul här på ön. Det vore så mysigt.

Och vad säger man om restriktionerna då… förväntat skulle jag säga. Nu påverkar det inte oss speciellt mycket eftersom vi inte brukar vara ute och klubba på krogen längre. Men vi gillar att hänga i barer och det får man ju inte göra nu. Jag kan leva med det faktiskt. Jag tycker synd om alla festsugna ungdomar för de har tappat ett par år av sina ungdomsår och även barnen med cuper och läger som ställs in. Alla företagare, och kulturbranschen blir ju påverkade återigen när de nu precis har rest sig upp på 10 vilket är så sorgligt. Vi har ju också en konsert med Thomas Stenström inbokad på nyårsdagen men vi får väl se hur det går med den. Inte hela världen om vi skulle missa den. Förr eller senare får vi väl möjlighet att lyssna på honom tänker jag.

Jag måste ju också säga några ord om presskonferensen idag … Jag gillar Magdalena Anderssons retorik betydligt bättre än Stefan Löfvéns. Han blev ju så provocerad av alla frågor som kom så han blev bara dryg och otydlig. Jag kände mig som ett barn när han pratade med myndig stämma till oss, svenska folket, på sina presskonferenser. Näää jag gillar hans fru Ulla bättre måste jag säga. Sen var det spännande att det var tre kvinnor och en man i högt uppsatta positioner på dagens presskonferens. Intressant!

I morgon ska jag ta min tredje spruta vaccin. Det sägs att om man har varit sjuk i Covid (som jag har) och har två sprutor så har man ett väldigt gott skydd; kanske inte mot själva sjukdomen men mot svår sjukdom och död men jag chansar inte och fyller på med en extra boost. Det känns tryggast så. Nej nu är jag skapligt trött på den här pandemin som hela tiden sätter käppar i hjulet för så många. Vi har några resor inbokade under vintern/våren och jag håller tummarna hårt för att allt lugnar ner sig och att vi kommer iväg. Vi och världen behöver det nu.

Nu sitter vi här och kurar framför braskaminen. Vi eldar hellre än vrider upp elementen. Billigare, och mysigare framförallt. Vi orkade inte åka in till Visby och handla idag så vi har raggat upp ett par kycklingfiléer i frysen och hittade ett gäng rotfrukter i kylen så vi trollar helt enkelt ihop en middag i någon form.

Ha en fin tisdagskväll!

KRAM!

Hej på er!

Ja det blev några dagars frånvaro här inne på bloggen. Alla barnen har droppat in här på ön de senaste dagarna och det har varit fint att få vara tillsammans. Igår samlades vi alla i det lilla kapellet som ligger i närheten av mamma och pappas hus och pappa hade fixat finaste vädret till oss. Solen strålade från en klarblå himmel och det var inte speciellt kallt ute heller. Det lilla kapellet fylldes snabbt av släkt, vänner till mamma och pappa och barndomsvänner till mig och min syster och allt var så vackert där inne.

Solen bröt igenom och strålade in genom alla vackra kyrkfönster. Annelie Roswall som i alla år varit en del av Ainbusk tillsammans med Bittis Jakobsson, Josefine och Marie Nilsson och som är en vän till familjen sjöng så vackert; bland annat “Ser du månen där du är i kväll? (Tillsammans igen)”. Ni vet den där låten som Thomas Stenström brukar sjunga och som han sjöng på Svenska hjältar-galan igår. Annelie och Bittis sjöng även på bröllopsfesten när jag gifte mig med barnens pappa för 100 år sedan och jag är så otroligt tacksam för att just Annelie sjöng på min pappas begravning.

Prästen var fantastisk och även om det var så sorgligt allting så blev det aldrig så där tungt och mörkt som begravningar ibland kan vara. Det var vackert och jag tror att min pappa log där uppe i sin himmel och kände sig trygg med att vi alla har varandra och att vi kommer att klara oss fint framåt även om det kommer att finnas många stunder av ledsamhet och saknad.

Det blev ett vackert farväl!

Idag har vi alla varit hemma hos mamma igen och firat hennes födelsedag i efterskott. Som en fin vän skrev till mig häromdagen; glädje och sorg går i armkrok… och så är ju livet verkligen. Nu är vi hemma igen och här sitter jag och Per i soffan och njuter framför brasan med ett glas rött. Ungdomarna lagar middag till oss ikväll så vi kan bara koppla av vilket känns väldigt lyxigt.

De här dagarna kunde fasiken inte ha blivit vackrare och finare! Jag är så tacksam för allt även om pappa saknas oss.

KRAM!

Hej!

Ja, just nu känns det mörkt faktiskt. Både bokstavligen, eftersom vi nu befinner oss i de mörkaste dagarna på året innan allting vänder, men också för att jag har en stor klump i magen. På fredag är det dags. Då är det min pappas begravning och det kommer att bli fint men också oerhört svårt och tungt. Det känns fint att Jacob med familj och Vendela bor med min mamma hela helgen och Johannes och Viktoria med oss. Vi kommer att ha många härliga stunder tillsammans de här dagarna trots allt, det känner jag mig säker på.

Men när det är som mörkast så får man tänka på de där varma sköna sommardagarna som känns så avlägsna just nu. Jag längtar så mycket efter sol, värme blommor och fjärilar men får nöja mig med att drömma mig tillbaka via sommarbilder som jag sparat.

I morgon reser vi tillbaka till Gotland igen och stannar sen över jul. Det kommer att bli en annorlunda jul i år men vi ska se till att den blir så fin som den bara kan bli.

Vi hörs och ses på Gotland!

KRAM!

Hej på er!

Jag fick byta ut ansiktsbehandlingen mot träning ikväll på grund av sjukdom och vad säger man då… inget ont som inte har något gott med sig. Det blev i stället det andra träningspasset den här veckan vilket känns så bra. Det blev ju på förekommen anledning ett uppehåll på ett par veckor eftersom träningen har haft den lägsta prion den sista tiden men den här veckan har jag känt mig redo för att återuppta besöken på gymmet och hittills har det som sagt blivit två besök. Det har känts skönt att få ta i och rensa hjärnan lite. Vi hinner nog med några pass till innan det är dags att vända hemåt Gotland igen. Tyvärr finns inte SATS på Gotland men vi får se om vi kan hitta en lösning på det.

I morgon väntar jobb, frissabesök och barnvakteri för de små. Päronen ska till Wasahof på ostronprovning så jag och Vendela ska mysa med lillpojken och det lilla flickebarnet under tiden som deras föräldrar kan få lite avkopplande tid för sig själva. De har haft en “rövig” vecka som Jacob uttryckte det häromdagen så det blir ett välförtjänt avbrott för dem. Per ska på AW med en kompis i morgon så vi tjejer får hålla ställningarna med de små under tiden som de andra får lite sus och dus i sina liv.

Nu är jag trött i både kropp och själ så snart är det dags att runda av för idag.

Vi hörs!

KRAM!