Familj

Idag är det precis ett år sedan min pappa somnade in. Det här året har gått både fort och sakta. Det känns som alldeles nyss men när man tänker på allt som hänt sedan förra året så känns det som en evighet sen. Saknaden är stor… särskilt idag men jag tänker tillbaka på de fina stunder som vi faktiskt fick tillsammans på slutet. Pandemin ställde ju till det för oss. Vi blev snuvade på att umgås och vi träffades inte inomhus under drygt ett år men mina föräldrar klarade sig lyckligtvis undan Covid under den tiden. När vi väl fick träffas på riktigt igen så fick vi flera fina stunder ihop där vi pratade om minnen från förr. Då levde han upp och det är de stunderna jag har med mig idag.

Den här bilden är från den sista sommaren med pappa. Det är midsommarafton, vi är i stugan i Gnisvärd och alla i familjen var samlade. Han var lite frusen och lite trött men han hängde med. Strandstugan var hans happy place och det är när man är där som han känns som mest närvarande.

Dagen när pappa somnade in var novembergrå och disig men idag snöar det för fullt och marken är täckt av snö. Jag tror att han har haft ett finger med i spelet för att den här dagen ska bli lite ljusare för oss. Ja så är det nog…

Ha en fin söndag vänner!

KRAM!

Vet ni… för några veckor sedan fick vi ett fantastiskt besked! Ett litet mirakel är på väg till vår familj. Johannes och hans Viktoria ska bli föräldrar för första gången under nästa år. Jag ska bli farmor igen, Per blir bonusfarfar återigen och lillpojken och det lilla flickebarnet ska få en liten kusin. Visst är det underbart! Tänk att mina barn är så stora så att de nu får egna barn. Det är hisnande när man tänker på det och det är så svårt att greppa att tiden har gått så fort.

Välkommen till oss älskade lilla underverk! Vi ska älska dig till månen och tillbaka.

Här hemma har det inte hänt något speciellt idag förutom att jag vinkat av Per som är på väg ner till Gotland några dagar. Jag tycker inte om avsked och nu är det så tyst och tomt här hemma. Vemodigt… Jag som alltid har varit så beroende av att ha egentid verkar ha blivit helt omvänd. En timme eller två räcker visst nuförtiden. Men jag ska nog kunna sysselsätta mig. Ett par vänner till mig hörde av sig och ville ses så vi ska träffas på en AW i morgon kväll. Jag har också ett par intensiva jobbdagar på Arlanda framför mig, ett par jobbdagar i Norrköping i början på nästa vecka och så ska jag träffa de små något också har jag tänkt. Ja, det ska nog ordna sig.

Ha en fin fortsättning på veckan. Vi hörs!

KRAM!

Jösses vad jag uppskattar min arbetsmiljö!!! Att få jobba på en flygplats är det absolut härligaste i mina ögon. Jag kan faktiskt inte tänka mig någon finare plats än att få tillbringa mina arbetsdagar här. Att få strosa genom Sky City på morgnarna och möta alla glada människor som antingen är förväntansfulla och på väg någonstans eller resenärer som är nöjda och glada eftersom de precis kommit tillbaka från en resa… det är oslagbart.

Nu är jag ju inte här varje dag eftersom jag jobbar en del hemifrån men det får mig att uppskatta Arlanda så mycket mer när jag väl är där… precis som idag.

Det har varit fullt upp i veckan kan jag säga. Jobb, fix och igår hämtade vi de små på skolan och förskolan. Vi hade lovat dem att vi skulle gå på en önskerunda eftersom lillpojken har fyllt år och det lilla flickebarnet ännu ska, och så fick det bli.

Vi tog tunnelbanan ner till Drottninggatan…

Och första stoppet blev Buttericks.

Jag trodde aldrig vi skulle komma därifrån för det skulle provas dräkter och masker, och alla våningar skulle granskas.

Vi tog en glasspaus i Gallerian innan vi gick till World of Toys. Det tog ju också sin lilla tid så när det var dags att åka hem till oss och laga pankisar så var klockan jääääättemycket. När vi klev in genom vår port så var Majken tydlig med att hon inte ville att mamma och pappa skulle komma. Hon ville stanna hos oss. Finaste Majken!!!

Till slut kom ändå deras päron och hämtade upp och då var det två trötta men nöjda barn som kramades hej då. Vilken förmån det är att få ha dem så nära!

I morgon är det fredag och då ska jag hinna med ett frissabesök. Alltså mitt hår har helt spårat ur efter en sommaren. Mitt hår behöver verkligen en massa kärlek nu så det får bli ett omtag tänker jag. Jag vill ju vara fin till helgen för då väntar roligheter igen.

Vi hörs!

KRAM!

En av de mysigaste sakerna med att komma tillbaka till Stockholm igen är att få hänga på Rörstrandsgatan här hemma i Vasastan. Restauranggatan som sommartid förvandlas till en mysig gågata. Restaurangerna förtjänar väl ingen Michelinstjärna precis men de är helt ok för ett mysigt häng.

Vi brukar samlas här med våra stockholmsungar när vi alla kommit hem från Gotland för att äta eller bara ta ett glas. I kväll var en sådan kväll.

Den här lilla killen har börjat skolan precis och han är så stolt över det. Älskade lillpojke… jag fattar inte att han redan är så stor. Må han få en fin uppstart i skolvärlden och att han kommer att få känna sig trygg och självklar.

Och det här lilla flickebarnet då… som nu ska vara själv på förskolan utan sin storebror. I veckan som kommer så ska vi hämta upp dem dem båda på fritids och förskolan en av dagarna och då ska vi skämma bort dem så mycket som vi bara kan.

Bus med farbror Johannes…

Våra tre äldsta ungar. Jag är så oerhört stolt över dem och älskar dem så mycket. Tänk att jag har haft turen att få bli deras mamma.

Nu har vi rundat av den här kvällen och i morgon har vi lite att dona med innan vi åker iväg på äventyr över helgen. Häng med på stories på Instagram (tiname_insta) om ni inte vill vänta på nästa blogginlägg så får ni veta vad vi kommer att pyssla med över helgen.

Vi hörs!

KRAM!