När den här portalen är tillbaka på stranden… ja då vet man att det inte är många veckor kvar tills sommarsäsongen drar igång. Idag tog jag min dagliga promenad längs med stranden och det är så härligt att få se alla små tecken på att vi nu i rasande fart går mot sommaren. Portalen är flyttad till stranden och även baren på Surflogiet var på plats igen. Skön känsla!

Det här var ytterligare några fina vårtecken…

Det här är mitt ”Happy Place”. En liten sväng längs med strandkanten och jag blir mitt bästa jag.

Efter jobbet hälsade vi på pappa och tände ett nytt ljus. Jag saknar honom så mycket. Det är så overkligt allting fortfarande. Hur kan någon bara försvinna så där… Mamma hade gjort påskfint för honom och jag vet att han hade älskat det. Han var väldigt mån om att det skulle vara ordning och reda, snyggt och välvårdat så det här är han med all säkerhet väldigt nöjd med.

I kväll har vi haft en spansk afton här hemma. Det är lite av varje som behöver styras upp inför att pappan i familjen ska firas om ett par veckor men nu tror jag att vi har det mesta på plats.

Ha en fortsatt fin vecka!

KRAM!

Ja vilken njutbar dag! Det har varit soligt här på ön idag. Inte jättevarmt för havet kyler än men så skönt på vår altan. Det var läge att öppna upp den där roséflaskan som legat i kylen en längre tid och sen sätta oss mot husväggen och ha det gött.

Det är ungefär det här vi har åstadkommit idag förutom en snabb sväng in till Visby för att handla upp oss lite.

Våren på Gotland är så förbaskat härlig. Det knoppas, allting öppnar upp, fåglarna kvittrar som bara den och allt är så där härligt spralligt! Min bästa årstid! Allting ligger framför en och allt andas glädje och förhoppningar om en härlig sommar som hägrar där borta vid horisonten. Lycka!

Nu väntar fyra dagars jobb och sen en helg med roligheter. Jag märker skillnad med min rygg för varje dag och jag är så tacksam för att jag kan hänga med på det mesta nu. Ett steg i taget är det som gäller men det går framåt med stormsteg och jag är så tacksam för det.

Hoppas att ni har haft en fin påsk och jag önskar er en fin kommande vecka!

KRAM!

Förra året firade vi 10-årig bröllopsdag och den dagen firade vi på Nääs Fabriker i Tollered. En underbar plats för firande och det var ett fint alternativ till att resa utomlands som var tanken från början. HÄR kan ni se mer från härliga Nääs där vi hade det hur mysigt som helst.

Igår firade vi vår 11:e bröllopsdag och det gjorde vi här på Gotland. Det var ju inte så illa det heller, ett riktigt bra alternativ faktiskt! Lite blåsigt…

Efter en skön sovmorgon och en långfrukost/brunch gick vi en promenad längs med stranden. På vägen dit sprang vi på ett helt gäng med Toftagrannar och det var så roligt att få uppdatera oss kring vad som hänt sen vi sågs senast.

På vägen hem sladdade vi förbi Toftagården där vi parkerade oss i en soffa…

… och drack ett glas rosé i solen. Hur mysigt!!!

Efter lite piffning hemma under eftermiddagen gick vi ner till stranden igen till Tofta Beach House.

Tänk att vi har ett sånt här magiskt ställe nära där vi bor.

Underbar utsikt från resturangen…

Champagne såklart!

Maten får 10/10. Så galet gott allting; ostron, sirlion och chokladtryffel…

… och det här vinet mina vänner…. jag tror att det var det godaste jag druckit någonsin. Det kostade en slant men det var värt varenda krona och vi firade ju ändå bröllopsdag så det fick vi kosta på oss. Mjukt men fylligt och gillar ni den typen av vin så håll utkik när ni är på krogen.

Sämre utsikt kan man ju ha på sin bröllopsdag.

Och han då… no words needed…

Nu har vi precis haft fina vänner här på en snabb fika och om några timmar ska vi åka in till Visby på middag hos min mamma tillsammans med våra yngsta och min syster med familj.

Så skönt med påskledigt och att få vara här på Gotland. Jag är så sugen på att gå ut och fixa i trädgården; kratta löv mm men det blir inget av med det för min del. Det klarar inte min rygg av än så länge även om det känns som att jag skulle kunna klara av vad som helst nu. Det får bli lite rehabträning i stället.

Ha en fin påskdag!

KRAM!

Tänk att det redan är 11 år sedan vi gifte oss i det lilla kapellet som ligger mitt emot familjens hus vid havet i Gnisvärd. Idag är det fint väder; solen skiner och himlen är blå. Det var det inte då men det spelade ingen roll för känslan av att få gifta sig med den man älskar slog alla skinande solar i världen.

Idag firar vi vår kärlek och jag är så lycklig att jag har hittat honom… den finaste av män. Jag älskar honom så mycket!

KRAM!

Nu har vi landat in här hemma på Gotland igen efter några timmar på sjön. Per tycker att det är aptrist att åka båt men jag tycker mest att det är mysigt. Lite god mat, avkoppling och tid för att läsa en bok eller ett magasin. Skönt ju!

Det första vi gjorde när kom i land var att titta förbi min mamma på en fika. Hon hade fixat i ordning en liten påskgrupp till oss vilket var så tacksamt. Jag har inte haft en sekund över för att fixa något påsk-eller vårigt till den här helgen så gissa om jag blev glad. Fina mamma!

Hon hade också fixat ett litet påskris med små kycklingar som min mormor virkat. Hur fint!!!

Nu har vi packat upp allt här hemma… eller jag ska nog snarare säga att Per har packat upp. Mina grejer la han i soffan så att jag sen kunde sortera in allt så att jag inte behövde böja mig ner i resväskan. Jag har inga smärtor eller värk alls efter operationen men jag känner av att det stramar i såret så klart. Att böja mig ner och plocka upp något från golvet, sätta på mig strumpor, knyta gympadojorna och gå i- och ur bilen är värst. I övrigt tycker jag att det funkar väldigt bra!

Det är så tyst här. Det är bara ljudet från kaminen som hörs och nu sitter vi är i soffan med varsit glas rött och laddar för att fixa kvällens middag. Hemma hos oss i Stockholm har Johannes och Viktoria flyttat in till oss. De renoverar sitt badrum så det passade perfekt att de kan hänga hemma hos oss när vi ändå är här på ön. De ska samla alla syskonen med respektive för påskfirande i morgon vilket jag tycker är så fint. Jag älskar när mina barn umgås med varandra!

Ha nu en fortsatt fin påskhelg så hörs vi!

KRAM!

Nu är jag opererad och klar och det är så skönt att det är över!

Igår innan lunch skjutsade Per mig till Nacka Sjukhus och jag vet inte när jag var så nervös och rädd senast. Tårarna brände innanför ögonlocken när vi sa hej då utanför operationsavdelningen men jag blev så väl omhändertagen av den vänliga sköterskan och fick gå direkt in i omklädningsrummet. Där fick tårarna rinna under tiden som jag bytte om till landstingets charmiga kläder från topp till tå och när jag var klar så väntade min kirurg Mario på mig utanför.

Vi gick igenom röntgenplåtarna en gång till och han berättade i detalj hur operationen skulle gå till och att jag direkt efter operationen omgående kommer att känna att nervsmärtan är borta. Det vågade jag inte riktigt tro på där och då för det kändes helt orimligt men jag kände mig väldigt trygg efter vårt samtal även om jag fällde några tårar till.

Ja sen fick jag ligga i en säng och vänta en stund med hätta och allt. Man känner sig ju inte så sexig precis men jag var i gott sällskap. Där låg vi alla i långa rader; en del som precis kommit tillbaka efter sina ingrepp och vi andra som väntade på vår tur.

Till slut var det min tur och när jag låg i slussen och väntade på att få komma in i operationssalen så började tårarna att rinna igen. Vilken kyckling man är… Den gulliga narkossköterskan såg hur det var fatt och började fråga mig om en massa saker för att jag skulle tänka på något annat. Vilken stjärna hon var! Några minuter senare låg jag placerad för sövning och helt plötsligt är jag bara borta. Det är så konstigt det där, att man inte sakta zoonar ut utan bara försvinner på ett ögonblick.

Lika snabbt som jag somnade, lika snabbt vaknade jag. Det kändes som att det gått en sekund men i verkligheten hade det gått över en timme. Jag mådde toppen och var så hungrig så jag fick en macka och en kopp te direkt. Efter en timme ungefär blev jag hämtad och körd upp till avd. 21 där jag fick stanna för att få några påsar antibiotika intravenöst innan hemgång.

Och då fick jag en landstingsmacka till med te och nyponsoppa. Smakade gudomligt trots att det inte är något man i vanliga fall skulle ha gått igång på precis. Efter en timme fick jag dessutom middag och jag rensade tallriken. Jag minns inte när jag var så hungrig senast. Innan Per kom och hämtade mig hann jag klämma ytterligare en mugg med te haha…

Innan hemgång fick jag också träffa Mario som opererade mig och han berättade att allt hade gått enligt plan. Han hade fått bort hela cystan och att jag nu kommer att slippa den där jobbiga smärtan som jag dragits med i flera månader. Jag fick också träffa en fysioterapeut som gick igenom rehabprogrammet med mig. En månads rehab och sen kan jag börja trappa upp min vanliga träning igen.

Ja så var det dags att säga hej då och åka hem och vet ni… all nervsmärta är helt borta. Det är ju ren magi. Jag känner inte ett endaste dugg ner i skinkan och benet och vilken befrielse det är. Jag är så tacksam och lättad. Igår kväll kände jag inget av ingreppet i ryggen heller, hög på morfin som jag var. Det känner jag av lite idag. Det är ändå ett fem cm långt operationssår som nu ska läka och jag känner av att det stramar. Men jag klarar mig på Alvedon som tur är så jag har inte ens hämtat ut alla starka tabletter som jag fått utskrivet. Det gjorde betydligt ondare innan operationen om man säger så. Det här är ingenting i jämförelse.

Idag har jobbat i lite lugn takt. Jag är egentligen sjukskriven i en månad men jag kan ju jobba hemifrån så kan jag vara igång bara jag varierar mellan att sitta, stå och ligga ner så det fungerar fint. Jag kanske inte har haft min mest fartfyllda dag men lite nytta har jag nog bidragit med till firman idag trots allt. Jag har också varit ute och tagit en promenad vilket fungerade finfint!

Ja, det här är svensk sjukvård när den fungerar som allra bäst. Jag fick ont i januari, tragglade på med naprapat i februari och en bit in i mars utan resultat sen fick jag komma till ortopeden för remiss till MR och nu är jag opererad och klar. Bra progress! Nu håller jag bara tummarna för att allt ska läka ihop fint och att jag kan återgå till det normala så fort som möjligt.

Nu ska ni få slippa höra mer om mitt onda framåt, jag lovar. Nya tag och mer positiva vibbar ska det bli här på bloggen. Tack för allt pepp som jag har fått av er i olika kanaler. De värmer gött kan jag lova!

KRAM!

Alldeles strax… om ca 30 minuter eller så… är det dags för mig att åka till Aleris på Nacka Sjukhus för att operera bort den där cystan i ryggen som gjort så ont nu i flera månader. Det ska bli skönt att få bort den men jag är ärligt talat så jäkla skraj just nu. Jag har blivit sövd tidigare och jag vet att jag är i trygga händer men just nu vill jag bara knäppa med fingrarna och att allt ska vara över. Jag längtar till i kväll då jag förhoppningsvis är här hemma igen och kan vända blad vad gäller det här.

Och jag längtar efter att få använda mina hudkrämer igen. Hela jag är som ett russin efter att ha tvättat mig med Descutan både i går kväll och i morse. Torr är bara förnamnet…

Vi hörs!

KRAM!