Hej Hej!

Jag skrev för några veckor sedan att jag varit på en ansiktsbehandling som jag skulle berätta mer om. Egentligen är det inte en behandling utan en serie om tre. Jag har inte varit så jätteduktig på att gå på ansiktsbehandlingar under åren. Det har blivit lite hit och dit när andan fallit på men jag börjar märka att huden åldras, rynkorna blir fler och att den blir mer torr så jag gjorde slag i saken och bokade in en Dermapenbehandling. Den första gjorde jag i november, den andra i december och nu den tredje och sista nu i slutet på januari.

En Dermapenbehandling börjar med rengöring av ansiktet och i steg två en nålbehandling som stimulerar produktionen av collagen i huden. Just det momentet tar ca 5 minuter och det kan kännas lite. Jag tycker inte att det gör ont direkt men det går snabbt så det kan man stå ut med. Därefter får man en mask med näringsrika preparat och sen kan man ligga där och bara ha det gött. Lite skalpmassage kan man också få om man vill. Efter en timme är det klart. Röd och mosig blir man men det lägger sig till dagen därpå. Huden kan kännas rätt torr några dagar men huden jobbar på med att producera collagen lång tid efter sista behandlingen.

Nu är det bara att vänta och se om jag kommer att märka att det har hänt något. Den här behandlingen är skonsam och det är ju inte en behandling som tar bort några rynkor; då får man ta till det tyngre artilleriet men den förfinar linjer och ska ge ett glow. Spännande!

Nu känns det väldigt skönt med helg. En intensiv jobbvecka är stängd och vi går in i ledighetsmood ett par dagar. I morgon fyller vår älskade största kille Jacob år så något slags firande den närmaste tiden måste vi få till. Kanske en utflykt nu nu när vi har bilen här. Vi får se…

Ha en fin fredagskväll!

KRAM!

Halloj!

Jag minns faktiskt inte när jag var här på jobbet på Arlanda senast. Jag har ju mer eller mindre jobbat hemma sen mars förra året så när jag nu skulle ta mig till Arlanda igen så blev det ju så spralligt. I morse vimsade jag omkring här hemma efter alla grejer jag skulle ha med mig. För ett år sedan så visste jag precis vad jag skulle packa ner väskan. Tjoff, tjoff, tjoff bara så var allt med men det var då det… nu var jag nästan tvungen att skriva en lista. Per, han bara skrattade åt mig.

Jag kom iväg i alla fall med alla grejer, och munskydd som vi måste använda när vi befinner oss i terminalerna. På flygbussen var vi så få och satt utspridda så där kände jag mig trygg utan.

Av alla terminaler så är det fortfarande efter nästan ett år bara terminal 5 som är igång.

Tomt, tomt, tomt… Den värsta chocken har ju lagt sig nu men det är ändå så konstigt att det är så ödsligt och att man inte hör några flygplan starta och landa. När man hör ett så känns det så fint i hjärtat. Vem kunde ana att det skulle bli så här?

Det funkar bra för mig att jobba hemma. Jag blir väldigt effektiv och får undan mer än när jag är på jobbet. Mitt livspussel har också blivit enklare; jag känner mig mindre stressad men jag skulle vilja ha valmöjligheten. Valmöjligheten att kunna åka till jobbet när den sociala kontakten pockar på och vissa möten skulle vara bättre att få till fysiskt. Hemmajobbet har också möjliggjort att vi kan vara mer på Gotland så det är ju något positivt med den här pandemin. Vi har ju alltid drömt om att få ha ett jobb där vi kan få bo och jobba i Stockholm när vi vill och bo och jobba från Gotland när vi vill och så har det ju nästan blivit det här konstiga året.

Hur som helst så har jag nu fått fixa de grejer som jag behövde göra på plats och jag fick också säga hej då till en av mina kollegor som jobbade sin sista dag idag. Jag kommer att sakna henne så mycket. Hon är så kompetent och så rolig så det kommer att kännas nästa vecka när hon inte finns på plats. Det kändes fint att få säga hej då live. Men konstigt att inte få kramas.

Alltså jag tror att jag kommer att krama ihjäl folk när det här är över…

I morgon kör vi fredag hörreni. En fullspäckad jobbdag för mig och sen är det äääääntligen helg!

KRAM!

Hej på er alla!

Fredagskvällen är här och det är så skönt! Vissa veckor längtar man mer efter fredagen än andra och den här veckan är en sådan. Det har varit tight, det har varit mycket och det har varit mycket nytt för mig att sätta mig in i jobbmässigt. Det är fullt där uppe i knoppen nu så det var tur att helgen kom.

När jag till slut kunde stänga den här veckan så gick vi ut i Stockholms vackra vinterlandskap. Det är så sällan man får uppleva ordentligt med snö här inne i stan men det har nog kommit ungefär en decimeter nu det senaste dygnet skulle jag tro. Mysigt ändå när det är som det är precis just nu, vitt och fint. Mindre mysigt när snön blir grå och dassig.

Vi gick några kvarter bort till Erikssons köttbod och köpte varsin fin köttbit som vi alldeles strax ska laga till. Vi har också tagit fram en fin flaska rött från vinkylen som vi tror kan passa till så det blir en skön och lugn fredagskväll helt enkelt.

I morgon mot kvällen blir det full fart här hemma. Barnen trillar in på middag och just dessa middagar är ju det bästa jag vet. Det är ju bara vi som ses inomhus numer och nu var det ett bra tag sen sist. Längtar!

Ha nu en riktigt skön fredagskväll så hörs vi säkert i morgon.

KRAM!

Hello!

Idag var det dags för en av de där besiktningarna igen. Den här gången mammografi. Jag tycker det är så bra och viktigt att gå på dessa kontroller och undersökningen i sig är inget att orda om men jag tycker att väntan på svaret bara blir mer och mer jobbigt för varje gång. Jag tillhör S:t Görans sjukhus numer så jag gick över till den andra sidan, det vill säga till Kungsholmen och det var väldigt vackert över Karlbergssjön idag trots det murriga vädret.

I övrigt så har det inte hänt något speciellt idag förutom en massa jobb så nu är jag riktigt trött faktiskt. Jag ska se en dokumentär om Förintelsen för det är ju Förintelsens minnesdag idag och sen blir det marsch i säng.

Hoppas att jag är piggare i morgon för då ska jag på en digital AW med mina kollegor. Det var så trevligt senast så det ser jag jättemycket fram emot.

Vi hörs!

KRAM!