Hej!

Jag fick ett jättefint mail från en av mina fina läsare som bland annat, förutom en massa fina ord om bloggen, frågade efter receptet på den sallad som jag bjöd min fina kompis Ulrika på när hon hälsade på mig här i Stockholm senast. Det inlägget kan ni hitta HÄR. Tack Birgitta för påminnelsen för jag hade ju faktiskt lovat att jag skulle delge er det receptet men det föll bort helt och hållet. Dåligt… men här kommer det nu i alla fall.

Jag kallar den här salladen för Evas sallad för receptet har jag fått från en kompis från förr som heter just Eva. Vi brukar äta den på sommaren men den funkar även på vintern tycker jag. Det här behöver ni…

Sallad (4 p)

1 1/2 grillad kyckling, 4 kalla kokta potatisar, 1 mango, 2 avokado, 2 tomater, 1/2 purjolök, fetaost efter smak, 1/2 pkt groddar, 1/2 gurka, blandade oliver, 4 soltorkade tomater, 4 skivor vitt bröd i tärningar stekta i smör.

Det här är ursprungsreceptet men jag brukar lägga till det jag tycker mer om och dra ifrån det jag tycker mindre om så lite mer potatis, avokado och färska tomater och lite mindre soltorkade tomater finns i min sallad. Ibland när jag har tight med tid köper jag färdiga krutonger istället för att göra dem själv. Man kan ju också köpa fryst mango i stället för att chansa på att man hittar en som är perfekt mogen.

Till den här salladen brukar jag också göra en Vinegrette. Jag har fått receptet från en populär liten restaurang inne i Visby som inte finns kvar längre. Den hette Rosas och jag saknar verkligen den. De serverade crêpes och bakade potatisar som inte gick av för hackor och jag passade på att få några recept innan de slog igen. Jag brukar göra det; att jag ber om recept på favoriter innan favoritrestaurangerna klappar igen, för det händer ju lite då och då. Precis nu kom jag på att jag har ett recept på en fantastisk fisksoppa också som jag måste dela med mig av. Påminn mig om jag glömmer.

Rosas Vinägrette

Blanda 1/2 krossad eller hackad vitlöksklyfta, 0,75 tsk salt, vitpeppar efter smak, 1 msk soya, 1 msk råsocker/rörsocker, 0,5 dl balsamvinäger, 0,5 dl olivolja och 2,5 dl matolja. Låt gärna vinägretten stå någon timme innan servering.

Till salladen är det också gott med ett bröd. Vad gäller dryck så dricker vi ju rött vin till det mesta och det franska vinet som ni ser ovan är en höjdare. Prisvärt! De här bilderna är från sommaren 2016 och vi köper fortfarande just det här vinet då och då.

Idag blir det en långpromenad i det vackra vädret och lite allmänt hemmafix. Vi hörs lite senare.

KRAM!

Hej!

Det blev ett sent ilägg idag…

I morse var jag uppe med tuppen för att möta upp mina kollegor på Clarion Arlanda för en gemensam frukost innan det var dags att kavla upp armarna och ta tag i veckans sista arbetsdag. Efter en slitig vecka så var det mysigt att samlas, äta frukost (frukostpåse nu i Covid-19-tider) och få skratta ihop åt eländet innan det var dags att kriga ytterligare en dag.

Jag vet inte hur ni känner men jag som älskar den här tiden på året skulle ändå vilja spola fram tiden lite så att vi kan lämna allt tråkigt bakom oss. Jag vill tassa omkring i min linnemorgonrock i det daggstänkta gräset hemma på Gotland på morgonen med en kopp te i händerna helt bekymmerslöst och lämna fuktiga fotavtryck på altanen. Det är livet det eller hur! Låt oss hoppas att det kan få bli så i år också…

Det blev en sen jobbdag idag också men det gör mig ingenting. Jag är full av energi jobbmässigt och jag blir så taggad när jag hamnar i den här typen av situationer. Jag har märkt att jag finner någon slags tillfredsställelse i att jobba med att försöka skapa någon slags ordning när det är kaos. Av någon anledning så lyckas jag alltid hamna sådana situationer på de arbetsplatser jag är… hm…

När vi väl kopplade ner våra jobb båda två så lagade vi lite god mat, delade på en flaska vin och varvade ner. Vi kikade på Skavlan och nu är det snart dags att runda av. I morgon väntar flärd och det är så perfekt att få bryta av allt som är så allvarligt med något lättsamt.

Vi hörs igen i morgon!

KRAM!

Inlägget innehåller en reklamlänk till Vinoteket.se.

Hej Hej!

Idag känns det lite lättare än igår. Det här med att ställa om sig tar lite tid. Det är mycket känslor inblandade kopplat till de restriktioner som är och det gör ont för oss alla att inte själva kunna få välja när och hur man vill förflytta sig i vårt land. Allt är ju inte svart eller vitt heller och det kan faktist vara så att det kan finnas bakomliggande skäl till olika beslut varför man måste resa eller inte. Skäl som kanske inte lyfts fram i offentligheten. Det får vi ha respekt för och tänka till kring innan man skriver hårda ord på sociala medier.

Punkt. Nog om det!

I måndags när vi kom hem så kom det en leverans hem till oss. Vi fick ju en prenumeration från Vinoteket i julklapp från de stora barnen och det har nu trillat in tre boxar med fyra olika viner under årets första tre månader. Leverans hem till dörren också dessutom. Så lyxigt! Vi har hittills hunnit att testa två av vinerna och de var riktigt riktigt bra!

Man kan välja mellan tre olika vinboxar i tre olika priskategorier; rött vin, vitt vin och blandat rött och vitt. Det finns ingen bindningstid och man får som sagt leveransen hem till dörren. Man kan beställa som present till någon eller till sig själv vilket man önskar. Nu har vi fått vår sista leverans som present men vi kommer självklart att fortsätta prenumerationen och jag fattar inte varför vi inte testat det här tidigare. Så roligt att testa nytt. Det är så lätt annars att man kör på säkra kort. HÄR kan ni läsa mer om hur det funkar och vad det finns för alternativ.

Ja, det var den här dagen det. I morgon är det fredag och det ska bli mysigt med helg. Vi ska bara rå om varandra, gå ut på en skön vårpromenad eller två och på lördag ska jag till frissan. Nu har jag bestämt mig. Det blir hairtalk, så jag ser fram emot att få lite längre hår igen. Jag ska visa mitt hårsvall så småningom.

KRAM!

Hej alla ni som tittar in!

För det mesta känner jag mig stark. För det mesta är jag glad. För det mesta är jag optimist. För det mesta brukar jag peppa andra när de har det jobbigt eller är i depp och för det mesta brukar jag hålla näsan över vattenytan när något jobbigt händer. Jag känner mig fortfarande stark och jag känner fortfarande precis så som jag beskriver det här ovan i grunden men det är något som skaver nu; jag känner mig lite skör och jag är närmare till tårar än annars.

Det är så mycket som är så ovisst nu. När kommer det här viruset att ge med sig? När kommer vi möta en vardag utan dubbla budskap om framtiden? Kommer jag och mina nära och kära bli sjuka? Kommer jag att ha mitt jobb kvar när vi är igenom det här? Nu när vi har permitterat 1900 medarbetare och varslat 800 på vårt jobb så sliter vi på HR om dagarna- och kvällarna kan jag lova men sen… vad blir kvar när det vänder? Vad händer med mig då? Kommer jag att få sluta trots jag får återkoppling om att jag gör ett bra jobb, är uppskattad och sliter som bara den just nu? Om inte, kommer jag att få ett nytt jobb då? Om inte, vad händer med oss då? Och om det händer något med Pers jobb, eller med barnens jobb? Och alla andra som blir drabbade av arbetslöshet i spåren av det här… Kusliga tankar!

Kommer vi att kunna åka ner till Gotland om drygt en vecka som planerat för att se till vårt andra hem där vi har haft en vattenläcka, hjälpa mina föräldrar, som är i en riskgrupp, på behörigt avstånd och få träffa Pers barn som bor där? Det startas upp upprop i sociala medier på Gotland där man uttrycker att ingen från Stockholm ska få resa till Gotland som exempelvis #stannadärduär men det framgår inte om det gäller tvärtom; att inga gotlänningar från resa från Gotland till Stockholm? Gäller det åt båda håll eller gäller det bara ensidigt? Som man läser det så känns det snarare som #komintehit. Står alla som bor på Gotland bakom det? Gäller det här oss också som har halva vårt liv med jobb och barn på Gotland eller dras alla över en kam? Jag förstår och respekterar oron och jag, av egna erfarenheter, har verkligen inblick i den gotländska vården, hur många (eller få) intensivvårdsplatser som faktiskt finns men allt det här med ilskan och alla otrevliga kommentarer som den här typen av utspel för med sig känns så olustigt. Så länge man följer Folkhälsomyndighetens råd så är det väl det som gäller? Det är inget totalstopp men man ska undvika icke nödvändiga resor, men de som man bedömer som nödvändiga då. Vem bestämmer vad som är nödvändigt? När vi kommer till nästa vecka kommer vi att landa ner i om vi bedömer att vår resa ner till ön är nödvändig eller inte. Det beror på vad som händer i vår omvärld, om det kommer andra direktiv och vad vår familj har för behov.

Kommer jag att få åka förbi det här huset, vårt lilla hus vid havet och känna in våren och längta och planera inför varma sommardagar? Ja inte vet jag…

Nu är det en dag i taget som gäller och även om jag gillar att vara i nuet så vill jag ha saker att se fram emot. Det är nog det som gör att jag känner som jag gör. Att det där med friheten att kunna skapa saker att se fram emot har berövats oss. Jag vet att det finns de som har det så mycket värre här i världen men känslan finns ändå där och är svår att sudda ut bara sådär. Man får lite perspektiv på saker och ting och jag utmanas i att hitta saker att se fram emot i det lilla. Det är positivt, eller hur?

Deppigt inlägg va? Men visst måste man få tillåta sig att deppa ihop ibland? Det blev så abrupt efter den mysiga veckan i fjällen med familjen men det planar nog ut och jag kommer snart att vara tillbaka till mitt vanliga jag igen.

Heey, let’s be careful out there!

KRAM!