Hej alla ni som tittar in!

Höstlovet är här och också debatten om att resa utomlands eller inte. Vi har alla våra olika referensramar kring det och det tror jag att många bortser från eller glömmer. För en del är den här frågan svart eller vit, det finns många självutnämnda experter i ämnet och det finns många som delar ut pekpinnar till höger och vänster om hur man tycker att andra ska bete sig. Det finns många nyanser i den här frågan och det finns ingen sanning. Man kan bara utgå ifrån sin egen situation och göra sina bedömningar och val kopplat till Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

Jag dömer ingen som väljer att resa just nu i dessa tider. Det var någon klok person som sa att ”Liv måste räddas men liv måste också levas” och det är så bra sagt. Ingen kan bedöma vad en individ eller en familj behöver för att kunna hantera den här pandemin och överleva den. För vissa fungerar det att isolera sig helt och hållet, för andra finns det ett behov av att ha ett visst umgänge och för vissa krävs det mer för att överleva, och framförallt överleva rent psykiskt i den här extraordinära situationen vi befinner oss i. Ingen vet vad som döljer sig bakom ytan hos familjer som utåt kanske ser ut som att att de väljer att trotsa de rekommendationer som finns. Det är ett enkelt sätt att se på saker och ting. Vi har inte en aning… för alla vill inte berätta om det offentligt…

Jag tänker så här… det finns de som inte tar något ansvar alls. Så är det… men vi kan inte göra något åt det och det får vi förhålla oss till. Men de allra flesta vill väl och agerar utifrån ett samhälleligt ansvar och sin egen situation där man befinner sig.

Vi har valt att inte resa utomlands av tre skäl. Flygresan är jag inte orolig för. Det finns hittills inga tecken på att det finns en ökad risk att bli smittad på flyget, själva resandet innebär en låg risk vilket Folhälsomyndigheten uttryckte i dagarna. Man har hittills inte sett några sådana samband. Men det skulle inte kännas bra att belasta ett annat lands sjukvård om det värsta skulle hända. Jag skulle inte heller känna mig trygg någon annanstans än här hemma i Sverige om vi skulle bli sjuka i Covid-19 igen. Det andra är att det plötsligt kan bli andra förutsättningar i landet vi reser till och den oron vill vi inte bära med oss; att vi kanske skulle fastna i ett annat land i karantän med all den ovisshet det innebär. Det tredje handlar om helt egoistiska skäl att när vi vill resa då vill vi koppla av och bara ha det gött och njuta på alla plan från början till slut. Det går inte nu på grund av det jag nämnde ovan. En veckas sol är inte värd den oro som det medför även om vi toklängtar efter att få sätta sätta oss på första bästa flyg och fara iväg till sol och värme några dagar.

Vi försöker så gott vi kan att förhålla oss till det här skitviruset som ställer till det så mycket för så många på olika plan. Även om vi hade antikroppar i somras så är det ju långt ifrån säkert att vi har kvar dem nu men vi försöker att leva som vanligt vi kan, i det lilla här hemma i Sverige just nu. Vi håller avstånd, vi tvättar våra händer så att de är torra som fnöske och jobbar hemma men vi umgås med våra ungar, vår familj och våra vänner på ett Covid-säkert sätt. För det är vad vi behöver för att ta oss igenom det här. Jag tror inte på isolering och lock down… det gör saker med människor och får konsekvenser. Larmen om psykisk ohälsa på grund av Covid-19 ökar nu både i Sverige och i övriga världen och psykisk ohälsa kan också vara farligt. Utmaningen nu är att hitta en balans i att leva ett meningsfullt liv trots att Covid-19 finns runt om oss och också ha respekt för att olika människor har olika behov och utifrån det gör olika val. Vi måste tänka lite större än bara till hur man själv tycker att allt ska hanteras.

Tankar så här på en tisdagskväll…

KRAM!

Hallo!

Jag måste få dela med mig av ett recept som vi testade igår. Som vanligt inget jag hittat på själv för så kreativ är jag inte men jag sprang på det i ett magasin.

Att ugnsbaka en helgrillad kyckling är så underskattat. Det är billigt och den sköter sig själv i ugnen. Det här har vi inte gjort för sista gången kände vi båda två direkt när vi tagit första tuggan. Den här rätten blev så bra och såsen är sååå god!

Här kommer receptet…

Kyckling: 1 hel kyckling 1, 3 kg ca (vi valde majskyckling), 300 g bananschalottenlökar, 500 g morötter, 2 fänkålsstånd, 2 msk olivolja, 2 msk + 25 g smör, 1 apelsin, 1/2 tsk + 1 tsk salt, 2 krm + 2 krm nymald svartpeppar och 1 kruka rosmarin.

Sås: 1 gul lök, 2 dl grädde, 0,75 msk koncentrerad kycklingfond blandad med 2,5 dl vatten, 1 msk dijonsenap, 1/2 tsk salt och 2 krm svartpeppar.

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 225°. Skala lök och morötter och skär i större bitar, ansa och klyfta fänkålen. Blanda lök, morötter och fänkål med 1 msk olja. Krydda med 1/2 tsk salt och 2 krm svartpeppar. Lägg allt på en plåt eller i en stor form.
2. Gnid in kycklingen med 1 msk olja och krydda med 1 tsk salt och 2 krm svartpeppar in och utvändigt. Fyll buken med 2 msk smör och två kvistar rosmarin. Knyt ev. ihop låren med bindsnöre och lägg kycklingen bland rotfrukterna. Skiva 25 g smör och lägg över kycklingen.
3. Halvera apelsinen och lägg halvorna bland grönsakerna. Repa och grovhacka resterande rosmarin och strö över kycklingen.
4. Sätt plåten i mitten av ugnen i ca 50 minuter eller tills kycklingen är helt genomstekt, 75° innertemperatur. Ta ut plåten och låt vila i 10 minuter. Pressa över lite av apelsinsaften.
5. Sås: Skala, halvera och skiva löken. Lägg den i en kastrull med övriga ingredienser enligt ovan och låt småkoka i 5 min. Tillsätt skyn som bildats från plåten. Mixa slätt med mixerstav.

Klart! Ja, det var mitt lilla bidrag vad gäller recept för den här gången.

Då var veckans första dag snart över. En helt vanlig måndag har passerat med jobb och träning. I morgon kväll ska jag äta middag med en före detta kollega från Karolinska Universitetssjukhuset och det ser jag fram emot så mycket. Det var alldeles för längesen vi sågs Calle och jag.

Ha en fin avslutning på måndagskvällen!

KRAM!