Som jag skrev häromdagen… ibland är livet glass och ballong och ibland… not so much! Men i det här inlägget så börjar vi med det roliga tycker jag.

I lördags mötte vi upp ett helt gäng med vänner på Tofta Beach Club där Rydell & Quick hade sin sista spelning på TBC för den här gången. Vädret var tip-top, humöret likaså och det var fullt med härliga glada människor på plats.

Vi fick rosé i glasen…

…. och minglade runt bland alla fina vänner som hänger här i Tofta om somrarna.

Sen klev de på… och hatten av för att de alltid trots att de gör så sjukt många spelningar varje år och har hållit på så länge fortfarande är så engagerade och får igång sin publik.

Inget undantag den här gången!

Sen kom det in en tårta till Patrik för han hade sin födelsedag precis just denna dag. Det sjöngs och hurrades!

Det jag tycker är så häftigt med TBC är att här umgås man över generationsgränserna. Både mammor och barn till våra vänner fanns på plats under eftermiddagen.

Dessutom sprang jag på fd kollegor från PayExtiden.

Och han då… min vapendragare som jag alltid har så roligt tillsammans med!!! En härlig eftermiddag att lägga till mina sommarminnen.

När spelningen var slut så gick vi vidare och åt middag tillsammans. Men det är en annan historia.

Nu till tråkigheterna. Jag skrev i gårdagens inlägg att jag hade fått flera fästingbett och att jag var orolig för att jag fått en rodnad runt ett av betten. Tidigt i morse åkte jag in till vårdcentralen och läkaren behövde bara titta på utslaget en sekund för att konstatera att det helt klart är Borrelia. Besöket tog typ två minuter. Just nu är jag inte så jättelycklig precis. Jag har fått penicillin och känner mig orolig för att det ska komma symtom som jag inte vill ha. Någon av er som har haft Borrelia som har erfarenhet?

Jag har inte känt mig sjuk på något sätt förutom att den där rodnaden kliar och och gör ont. Men idag har jag varit så galet trött och jag har somnat till i soffan ett par gånger. Det skulle kunna bero på att det varit full fart nu några dagar i sträck. Men det är en trötthet jag inte riktigt känner igen och även om det varit full fart så brukar jag inte somna till flera gånger under dagen på det sättet. Ja vi får se vad det blir av det.

Nu har vi alla fall bestämt oss för att inför nästa säsong vaccinera oss. Vaccinationen rår inte på Borrelia men är effektiv mot TBE som breder ut sig mer och mer för varje år. Det är bara märkligt att jag som alltid fått fästingar varje sommar sen jag var liten inte har råkat ut för något tidigare.

Håller tummarna för att jag blir frisk snabbt!

KRAM!

Här rasslar dagarna på i en faslig fart så jag har inte haft en minut över för att titta in här. Det har varit härliga och roliga dagar. Vi har varit på en fantastisk 50-årsfest, vi har varit på After Beach med vänner och igår firades jag kungligt hela dagen eftersom det var min födelsedag. Vi börjar med att kika på hur vi hade det i fredags på festen.

Temat var ”White party” och vi var ett gäng som samlades innan och gick i samlad trupp ner längs med stranden där 50-åringarna har ett fritidshus som ligger precis ovanför havskanten. Bättre läge kan man nästan inte ha. De bor så galet fint!

Vackra vänner som tog emot oss när vi kom!

M&N hade samlat 95 härliga gäster som minglade runt i deras trädgård. Minns ni Smalare än Thord? Ett av Sveriges mest populära coverband som spelat landet runt i typ 35 år. De spelade bland annat inne i Visby på klassiska Magget (Magasin 3) nere i hamnen back in the days. Så roliga minnen från den tiden. De spelade till och från under hela kvällen och vilken jäkla energi!

Ja ni ser ju utsikten från tältet där vi åt middag. Inte så illa…

Jag hade en vit kostym på mig. Kommer från H&M.

Det bjöds på grillat lamm, grillad fläsksida och grillad karré. Ett buffébord med bröd, olika typer av sallader, grönsaker och såser fanns också framdukat. Så generöst och gott allting!

Lite senare efter ett roligt musikquiz körde bandet igång igen och spelade hur länge som helst. Så roligt och härligt och det här var verkligen en fest som man inte kommer att glömma i första taget!

Ja ni fattar vilken episk kväll det blev! Så tacksam för att vi blev bjudna på den.

Idag har det regnat som bara den under morgonen men nu verkar det som att det klarnar upp igen. Det tycker vi om eftersom vi ska fira Vendelas examen ikväll och det blir fördrink här hemma hos oss innan en middag på Tofta Beach House.

I morgon skulle jag egentligen varit på en mysig frukost tillsammans med ett gäng fina tjejer här i Tofta men jag fick lämna återbud. För tre veckor sedan fick jag tre fästingar. De brukar gilla mig och jag brukar få plocka bort några varje sommar. Jag har haft lite koll på betten och häromdagen kom ett stort rött märke runt ett av betten så det är borreliavarning på det. Så istället för en mysig tjejfrukost blir det en tur till Vårdcentralen.

Ha en fin måndag. Vi hörs!

KRAM!

Inlägget innehåller reklamlänkar till Stor & Liten.

Idag på förmiddagen så mötte vi upp våra fina vänner Kristin och Patrik för en cykeltur. De ska köra Cykelvasan (9,4 mil) lite senare i sommar. Det ska inte vi… Jag är så sjukt imponerad av deras driv och de kommer att klara det galant. Det märktes idag när jag var den svagaste länken haha… Jag har haft en träningssvacka och det märktes när vi skulle upp för den branta backen vid Blåhälls fiskeläge. Men den här veckan har jag i alla fall varit ute på en PW och nu en sväng med cyklarna på Tofta skjutfält.

Bild lånad av Patrik Rees.

Vi cyklade genom skogen bort till Gnisvärd, passerade fiskeläget och sen vidare in på själva skjutfältsområdet som är öppet för allmänheten sommartid. Fältet är fullt av vägar som går kors och tvärs men vi valde att cykla längs med havet upp till Blåhälls fiskeläge. En kort vätskepaus sen vidare på vägarna inne på själva fältet och tillbaka mot Tofta där vi stannade för en lätt lunch hos Maria på Berså.

Välförtjänt!

Sen cyklade vi hem igen. Det blev i alla fall en runda på två mil sammanlagt. Bra jobbat av oss tycker jag. Nästa gång får vi lägga på ett par mil som Kristin och Patrik lätt brukar rassla av på sina vanliga rundor men den här gången blev det en del terräng, uppförsbackar och motvind så det får ändå vara godkänt tänker jag.

I eftermiddag har jag varit inne i Visby en sväng för att fixa lite roliga grejer till lillpojken och det lilla flickebarnet. De har ju börjat växa ifrån det som vi har här hemma så det blev en sådan HÄR och en sådan HÄR. De ska tydligen vara väldigt populära. Sen har jag inhandlat en examenspresent till vår Vendela som vi ska fira på måndag. Men vad det är får jag återkomma om efter måndag så att hon inte i förväg får veta vad det är.

Men så mycket folk det var på stan… herrejösses. V. 28 drar det igång på riktigt här på ön så redan förra veckan märkte vi att det började bli trångt i Visbys gränder och nu kommer det att vara så här till och med v.31 då det börjar lugna ner sig igen. Mest härligt, men också lite tröttsamt när man tänker att man snabbt ska in till Visby för att fixa några ärenden.

Ha en fin kväll så hörs vi i helgen!

KRAM!

Här kommer ett inlägg som innehåller allt annat än glass och ballong som jag annars brukar vilja fylla min och er tillvaro med. Det är inte alltid jag är i den sinnesstämning som ni ser på bilden och det är inte självklart för mig att dela med mig av det här men jag tänker att jag kanske inte är ensam om den här typen av funderingar. Så om det får någon att känna att man inte är ensam i att fastna i destruktiva tankebanor så är det värt det.

Häromdagen satt jag på stranden och lyssnade på Camilla Läckbergs sommarprat. Hennes sommarprat handlar om hur hon alltid har kämpat och fortfarande kämpar med sina demoner och tankar kring sin vikt och hennes önskan att om vara smal… hon ville till och med bli mager för det var i hennes tankevärld ett ultimat utseende och ideal.

Jag blev så berörd av hennes upplevelser och berättelse att jag fällde tårar där på stranden, bakom mina solglasögon, eftersom jag kände igen mig så mycket i hennes tankar.

Fast för mig var det precis tvärtom… Jag har alltid varit mager under min uppväxt och även en bra bit in i vuxen ålder. Jag har ingen annan förklaring till det än att jag förmodligen hade en väldig hög ämnesomsättning för jag har alltid älskat att äta och har inte haft något komplicerat förhållande till mat på något sätt. Jag har alltid kunnat äta vad jag vill utan att ägna en tanke åt att jag inte borde äta det ena eller det andra.

Jag har under alla dessa år, både under uppväxten och i vuxen ålder ofta fått kommentarer om min kropp och hur jag sett ut. Det har inte varit kommentarer som uttryckt att jag var fin, utan tvärtom… de har istället bestått av kommentarer som ”herregud vad du är mager”, du måste äta mer, ta en portion till”, ”är du sjuk”, du är mycket snyggare på bild än i verkligheten etc. Alla dessa kommentarer var min vardag, dag ut och dag in under alla år, och på något konstigt sätt så vande jag mig med att hela tiden få kommentarer om min kropp. Men det satte sig och ledde ju så klart till att jag tidigt fick jättestora komplex och att jag alltid har tyckt att jag har varit fel och ful. Jag ville ha former och helst lite hull för det tyckte jag var det finaste som fanns. Att fälla kommentarer direkt till någon som är smal var, och är, mer vanligt än att fälla kommentarer direkt till någon som är överviktig även om överviktiga ofta kan få kommentarer bakom ryggen eller numer i sociala medier. Båda varianterna är lika illa. Kommentera inte andras kroppar hur som helst. Punkt slut på det!!!

Inte ens efter mina tre graviditeter gick jag upp nämnvärt i vikt men så plötsligt en dag… någon gång närmare 50… över en natt så hände något. Min vikt började krypa uppåt. Inte för att jag vägde mig på någon våg, det gör jag aldrig men jag märkte det på kläderna och helt plötsligt så upptäckte jag efter något år att jag tyckte att jag hade gått upp alldeles för mycket i vikt och att jag kände mig tjock. Och det trivdes jag inte alls med.

Vet ni vad det märkliga är? Det är att någonstans under den här mellanperioden så borde jag ju rimligtvis tyckt att jag var alldeles perfekt. Men det kände jag aldrig och det säger ju en del; att jag aldrig kommer att bli nöjd över hur jag ser ut. Och jag tror inte att jag är ensam i den upplevelsen. Man blir helt enkelt aldrig nöjd.

Det jag har gemensamt med Camilla Läckberg är att jag inte heller har knäckt koden till träning. Jag tycker att all träning är tråkig. Jag tycker inte om när det är jobbigt, när jag blir andfådd, får mjölksyra och blir svettig. Så många har också sagt till mig under åren att ”när du hittar en träningsform som du tycker om så kommer det att lösa sig”. Jag säger som Camilla; ”Fuck You!” Det kommer inte att hända. Jag har provat allt… under hyfsat många år. För mig kommer det alltid att vara en kamp att gå till ett träningspass och jag är så avundsjuk på alla som med lätthet studsar iväg tidigt på morgnarna för ett träningspass innan jobbet. Jag vill sova så länge jag kan om morgnarna och i bästa fall kommer jag iväg på någon form av träning efter jobbet.

Numer brottas jag också av tankar kring vad jag bör äta och inte äta för att inte gå ännu mer upp i vikt och det är nytt för mig som alltid har kunnat äta vad jag vill. Ibland fixar jag det, under perioder, men ibland tappar jag det. Ibland tränar jag, ibland inte och jag tycker inte att det känns varken sunt eller vettigt att dessa tankar tar så mycket tid och energi av mig.

Nu tycker säkert en del av er ”vad pratar den där människan om? Hon ser ju helt normal ut” Och det gör jag så klart för vad är egentligen normalt? Men de de där kilona som sitter där ni kanske inte alltid ser dom, de stör mig och det stör mig att jag stör mig på det. Så är ni med på vad som är mitt egentliga problem? Det är att jag låter dessa tankar ta så mycket plats; att alla andra har karaktär att träna och äta ”rätt” men inte jag.

Logiskt vet jag att det inte är så för det är klart att jag förstår att många har samma tankar som jag och som kämpar väldigt mycket för att vara sitt bästa jag. En del har karaktären, en del inte. Och jag är inte riktigt beredd på att försaka en massa. Jag vill äta det jag tycker är gott, jag vill ta ett glas när jag känner för det, jag vill äta bullar då och då från Lillebrors bageri som är de godaste jag vet och ta en Sambuca till eftermiddagsfikat på helgen. Tänk om jag dör i morgon, och så har jag inte unnat mig av sånt jag tycker om. Hemskt ju. Då har jag ju försakat allt i onödan bara för att jag vill att jag själv och andra ska tycka att jag är snygg. Jag inser ju nu att jag ändå aldrig kommer att vara nöjd.

Så jag kämpar på… försöker att hitta en någorlunda bra balans i allt… att inte lyssna för mycket på mina demoner… och att njuta av livet oavsett om jag är nöjd med mig själv eller inte. Jag vill tro att jag inte är ensam och att det finns fler som känner som jag så även om vi inte pratar med varandra om det så får vi stötta varandra i tanken.

Var snälla mot er själva hörreni så ska jag också försöka vara det!

KRAM!

Här sitter jag med det vackraste som finns; en nyfödd liten bebis. Nu har Johannes och hans Viktoria landat in här på Gotland med sin lilla Tage och han är så ljuvlig! Lillkusinen, som jag kallar honom, är nu en del av vår stora familj och det var så mysigt att få gosa med honom idag. Så fin och så perfekt på alla sätt och vis och han har så många runt omkring sig som kommer att älska honom så mycket så att det nästan gör ont.

Tänk att mina barn nu får egna barn. Jag är så tacksam över att jag får uppleva det!

I övrigt så har vi hängt här hemma om dagarna men också sladdat införbi Tofta Beach Club för mysigt häng med vänner i solen.

Ips vips så hamnar man hemma hos någon i Toftagänget och beställer hem en pizzamiddag. Älskar när saker och ting sker spontant och när det blir som det blir…

Igår kväll hade vi ett gäng vänner hemma på middag men mitt i förberedelserna inför den så pausade vi och gick vi bort till Toftagården för en lunch.

Jag tog rödingen och den var svingod! Per tog en Schnitzel och den var också tip-top.

Gick hem, dukade, plockade fram alla grejer och svidade om. Klänningen kommer från Fanny Michel och skorna från Studio Ina.

Och sen droppade de in, våra vackra vänner… Tänk när vi köpte vårt hus för 11 år sedan så var det inte många vi kände här. Nu har flera av våra vänner köpt fritidshus i Tofta och vi har också lärt känna ett helt gäng nya härliga människor efterhand. Älskar vårt Toftaliv som består av lugn och ro, kompishäng och familjeliv i en salig blandning.

Vi trollade fram en sommarsallad med grillad flankstek till middag. Recept kommer inom kort.

Det här blev ännu en kväll att lägga till årets sommarminnen. Härliga samtal om högt och lågt och det obligatoriska musikquizet framåt småtimmarna…

Nu väntar några dagar som är helt oplanerade. Vädret är lite sisådär just nu. Det regnar lite hit och dit och det blåser från tid till annan. Men det är ju semesterväder det också, eller hur? Det är då vi kan ligga i soffan och läsa och se på film. Skönt ju!

Hoppas att ni också har fina och härliga sommardagar!

KRAM!

En del av er kanske minns att vi under vintersäsongen blev bjudna upp till vänner i Sälen. Där var vi en hel helg tillsammans med fina vänner och Patrik och Kristin fixade och donade så generöst för oss under de där dagarna. Nu var det dags att bjuda tillbaka och det är ju inte så lätt att hitta på något men vi bestämde oss för att bjuda dom på en Dinner Safari här i Tofta.

Dinner Safari innebär att man äter förrätt på ett ställe, sen cyklar man vidare till nästa ställe där man äter varmrätt och efter sista cykelturen så blir man bjuden på efterrätt och eftersläck på sista stoppet. På vissa håll kallas det för ”Cykelfest” och det var ett vanlig fenomen för 10-15 års sedan men vi tänkte att vi skakar liv i den där gamla aktiviteten och det fick bli vårt sätt att bjuda tillbaka.

Första stoppet blev hos Janne och Jennifer!

De bjöd på en råbiff som inte gick av för hackor. Jag har lite svårt för mat som inte tillagad och försöker lära mig men deras råbiff var så god! Kanske har jag tippat över kanten nu.

Nästa stopp blev hos Maria och Markus.

De bjöd på en grillbuffé som också var sååå god!

Jag är så glad över att dessa stjärnor finns i mitt liv och att vi bor så nära varandra här i Tofta.

Sista stoppet var hos oss!

Vi bjöd på en vit chokladmousse med hallonspegel, kaffe och ett gott dessertvin. Sen hängde vi här hemma hos oss resten av kvällen långt in på småtimmarna. Det blev en jättehärlig kväll som övergick till natt och vi har nu ytterligare ett fint sommarminne som vi kan plocka fram i vinter när det är som mörkast.

Idag har vi haft en lugn dag och vi har också varit inne i Visby och handlat upp oss på lite av varje. Nu är grillen tänd och som jag älskar dessa sommarkvällar!

Vi hörs!

KRAM!

För några timmar sedan så kom vi hem från mysiga Ljugarn som ligger på den östra sidan av Gotland. I mitt förra liv så hyrde vi ut huset i Visby och hyrde ett hus i Ljugarn hela somrarna så den här lilla badorten har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Ljugarn var också ett alternativ när vi (läs jag) började fundera på att köpa ett fritidshus. Idag är jag glad för att det blev Tofta men jag älskar fortfarande att komma hit.

Målet med att åka till Ljugarn var att gå på Thomas Stenströms konsert. Vi bestämde oss rätt sent och då fanns det inte något boende ledigt. Men jag lyckades ändå få fatt i ett litet krypin vid Frejs Magasin som är ett klassiskt pensionat i centrala Ljugarn så vi landade in där efter lunch.

Vi fick bo i ett litet lusthus på gården. Enkelt men det fyllde verkligen sin funktion. Toalett och dusch fanns i huvudbyggnaden.

Vi gick en sväng i det vackra vädret och första stoppet blev vid Bruna Dörren. Jag älskar det här stället som är precis så där ruffigt och mysigt som jag älskar. Recycling är temat och kompisfamiljerna som driver stället tillsammans har lyckats så bra. Här finns någonting för alla; olika typer av maträtter, barer, kaffe och glass.

Vi slog oss ner i Reggae-Corner.

Vi sippade på rosé i solen. Så förbaskat mysigt!

Vi delade på en wok från den asiatiska matbaren.

Sen var det dags att gå bort till Strandcaféet där vi bokat ett bord på stranden.

Man kan boka bord inne, ute på terassen eller ute på stranden.

Hur härligt!

Kommer ni håg den här gamla klassikern; Pripps Blå? Jag körde en favorit i repris ”Moules” och den var precis som Tofta Beach Clubs, fantastiskt god.

Framåt 20-tiden var det dags att gå bort till Lövängen, bakom tapasrestaurangen Pighuset…

… för TS-konserten.

Thomas levererade så klart och jag som tyckte att konserten var alldeles för kort upptäckte idag när jag gick igenom mina klipp och bilder att han faktiskt höll på i 1,5 timme. Men något extranummer bjöd han inte på. Det var lite skumt. Han kanske hade bråttom hem…

Ips vips så var det slut…

… och vi vandrade vidare i sommarnatten.

Allting är ju nära i Ljugarn så vi gick tillbaka till Bruna Dörren…

… och nattsuddade med dessa stjärnor några timmar tills det var dags att gå hem till lusthuset.

Vid Frejs Magasin serveras det ingen frukost. Det är ett enkelt ställe utan reception och där vissa av rummen har toalett och dusch i korridoren. Men bara någon minut bort ligger Pensionat Lövängen där vi var på konserten och som ägs av samma ägare. Där serverades det frukost.

En enkel och god frukost med nybakat bröd. Dock ingen äggröra men ägget var perfekt kokt.

Under dagen har vi suttit i varsin solstol här på Ljugarnsstranden och lyssnat på sommarprat.

Innan vi åkte hem så gick vi förbi sockenbastun bort till hamnen för att kolla efter rökta flundror men tyvärr. Inget flundreår i år heller.

Hur var det då med de där ”gliringarna”…

Jo, på vägen från stranden så skulle vi gå införbi Verkstan; en härlig butik med kläder, inredning och allt möjligt som jag skrivit om flera gånger tidigare. Den ligger på en liten kort väg och när vi går mot butiken så går vi på höger sida av vägen för den ligger på höger sida och det kändes onödigt att korsa vägen fram och tillbaka på den lilla korta biten. På ”rätt” sida går två äldre gotländska damer som varit nere och tagit sig ett dopp. De pratade på och jag tänkte inte så mycket på det men helt plötsligt så hör jag hur de fäller trista kommentarer om fastlänningar som inte fattar att man ska gå på vänster sida av vägen, att det skapar kaos i Ljugarn och när jag hör att en av dem säger högt ”och inte hör de eller fattar något heller” så fattade jag att det var oss de pratade om.

Ni kan ju gissa hur snopna damerna blev när jag vände mig om och på min breda gotländska säger att jag är gotlänning och att jag nog vet vilken sida man ska gå på men att vi inte ville korsa vägen fram och tillbaka eftersom vi skulle in till Verkstan. Damerna stammade fram något och avrundade det med att säga att ”du måste ändå hålla med mig om att fastlänningar inte kan gå på rätt sida av vägen och att de skapar kaos”. Där avrundade jag… till saken hör att inte en endaste bil var i sikte. Tänk vad många hobbypoliser det finns som uttrycker en massa saker de inte har täckning för. Det här var i alla fall två locals som var fasligt trötta på turister.

Hur som helst… vi är båda så nöjda med vårt dygn i Ljugarn och vi kunde inte ha haft det bättre. Allt var alldeles, alldeles perfekt!

Vi hörs!

KRAM!