Nu börjar jag bli så less på- och rastlös över att sitta här hemma och inte kunna gå utanför dörren vilket måste vara ett friskhetstecken, eller hur? Sjukdomskänslan är väck, jag äter normalt igen om än lite mindre portioner än vanligt vilket i och för sig inte skadar ha ha… och hostan håller jag på att mota bort med de här två små apparaterna som innehåller luftrörsvidgande och inflammationsdämpande pulver. Den ena som är långtidsverkande ska jag ta varje morgon och kväll och den andra vid behov under dagen. Som tur är så hostar jag bara på dagarna och inte på nätterna vilket jag är tacksam för. Jag hostar inte heller hela dagarna, det kommer mer som i anfall och hostan sitter inte längre så långt ner som tidigare utan mer som “kill” i övre delen av halsen.
Igår kom Per hem med ett fång vackra tulpaner till mig. Det var precis vad jag behövde… Jag vet inte vad just den där sorten heter men de är så fina. Allt som piggar upp mitt humör mottages tacksamt just nu.
Vet ni, jag har varit så himla risig den senaste veckan och så här i efterhand kan jag pricka in i princip alla symptom på Covid-19 förutom att jag hittills har klarat mig från andnöd. Det började egentligen i slutet på förra veckan då jag kände mig magdålig men det gick snabbt över… trodde jag… Förra fredagen minns jag att jag blev så vansinnigt frusen så att jag tog en het dusch hur länge som helst. Men det gick också över. Sen började jag hosta så smått. Lite hit och dit. Inget konstigt i min värld som har allergi. Det hör till så här års. När vi var ute och gick i lördags så kände jag mig lite tung och sliten men inget mer än så. Vi är båda allergiska och jag tänkte att det måste vara allergin som gör mig så trött och tung. I söndags skulle vi gå ner och kika på Guldbron men vi kom till Odenplan sen fick jag vända. Jag kände mig helt matt och konstig. Sen sov jag resten av den dagen, kvällen och natten.
De senaste dagarna har jag tappat lukt och smak, haft lite feber hit och dit, hostat, haft smärtor i muskler och leder, jag har inte kunnat äta något eftersom jag har haft ont i magen (jag skonar er från detaljer) och tappat aptiten totalt. Inget har smakat. Jag har också sovit så fort jag har kommit åt och det har gått upp och ner i flera dagar.
I går kunde jag äta en halv apelsin. Inte för att den smakade något men den smakade i alla fall friskt. I går kväll åt jag två små pizzaslices och jag kunde känna smaken av salt. Idag känner jag mig rätt pigg igen. Jag har kunnat äta yoghurt med banan till frukost och nu har jag nog fått tillbaka min smak igen på riktigt. Febern är borta och allt annat också förutom hostan. Den är sjukt irriterande så idag har jag haft ett videomöte med min doktor Matteus som har skrivit ut både allergi- och astma-medicin till mig. Förhoppningsvis kommer medicineringen att ta bort den här hostan som inte riktigt vill släppa taget.
Så typiskt… jag som var så ledsen över att vi inte kunde resa till Gotland över påsk pga av att FHM avråder från inrikes resor över påsken. I stället såg jag fram emot att få träffa barnen här uppe på påskafton men det har vi nu fått ställa in det också. En riktig skitpåsk helt enkelt. Sen blir jag sjukt provocerad av att jag ser att gotlänningar gladeligen reser över till Stockholm utan skrupler. Här har man bett oss Stockholmare att inte resa ner för att inte riskera smitta på ön och så reser man istället åt andra hållet och tar med smittan hem till ön igen på egen hand. Alltså… PÅ RIKTIGT!!! Vad är det som är otydligt?
Den senaste veckan har jag ändå i mina vakna stunder lyckats rasslat av ett par böcker. Lucinda Rileys “De sju systrarna” som jag bland annat fick av Per i Alla Hjärtans Dagspresent och just denna är den första i en serie. Riktigt bra, och jag kommer absolut att läsa resten. HÄR hittar ni den. Anna Janssons nya bok “Dotter saknad” var också den bästa på länge. Jag älskar när ingenting är som man tror. HÄR hittar ni den.
Nu ska jag se till att jaga bort det sista av det här jobbiga så att jag, när jag haft de rekommenderade symtomfria dagarna, kan få gå ut igen och se lite folk. Tänk om man också kunde ha haft möjlighet att kunna få ta ett test som kan svara på om man är immun eller inte. Jag skulle så gärna vilja veta… Om vi är immuna så skulle vi kunna resa ner till ön och umgås med mina föräldrar lite. De har nu suttit i karantän i flera veckor och de är såååå tappra!
Ha en fin påsk och för tusan, ni som inte redan har gjort det, sätt ert sociala umgänge på hold ett tag för det här som jag har haft nu den senaste veckan liknar inget annat som jag har haft tidigare. Det vill ni INTE ha, det kan jag lova er.
I morse skulle vi egentligen ha vaknat upp i vårt andra hem på Gotland. Nu blev det inte så. Istället får vi hålla oss här i Stockholm vilket inte är helt fel det heller. Våren i Stockholm är ju rätt vacker den också. Idag tog vi en långpromenad över till Kungsholmen, längs med Karlbergskanalen, över Karlberg och tillbaka. Det är fortfarande rätt kallt ute och jag tog på mig så mycket kläder så att jag ser ut som en Michelingubbe. Bjuder på det ha ha…
Det märktes att det var många som ville ut i solen idag. Jag inbillar mig att det var mer folk än vanligt ute. Kanske för att de som bor i Stockholm har uppmanats att stanna hemma i stan och inte resa iväg inom landet inför påsken. Många har säkert också suttit hemma under veckan och jobbat, liksom vi, och passar då på att gå ut i solen när helgen nu kom.
På vägen hem stannade vi till vid min favoritblomsterbutik LoLodi och köpte med några pärlhyacinter och ett par påskharar i betong. Det är i alla fall en början till vårpiff på balkongen. Alltid något! Det känns också bra att gynna våra locals just nu. Så många som kämpar för att få det att gå runt nu. Populära restauranger ger 30% på notan och en massa andra erbjudanden för att locka folk och jag håller tummarna hårt för att de kommer att härda ut nu under våren så att de slipper att slå igen.
Såg ni Anders Tegnell på Skavlan i går? Jag känner mig trygg med honom och jag säger som Alex Schulman skriver i sin blogg att jag skulle vilja ha en egen Anders Tegnell här hemma i soffan som kan lugna mig när tankarna far iväg. Även om Stefan Löfvén visar pondus och handlingskraft just nu så skrämmer han skiten ur mig (ursäkta språket) när han pratar. Han säger att det är allvar nu (vilket det så klart är), att tusentals kommer att dö och att vi bara är i början av det här eländet som kommer att hålla på i månader. Och så kanske det kommer att bli men han säger det på ett sätt som får mig att bli livrädd. Och hur kan han veta det när inte Anders Tegnell vet? Jag behöver hopp och framtidstro blandat med tydliga direktiv om vad som gäller och det är det som Anders Tegnell ger mig just nu.
Igår var det ju lite stormigt minst sagt. Det blåste så mycket så att till och med vi kunde höra hur vinden tog i här hemma. Det är inte så ofta man märker av att det stormar här där vi bor men igår blev vi varse att det var stora krafter igång för helt plötsligt hörde vi ett högt brak. Vi tittade ut på vår ena innergård och där på marken låg något slags plåttaksparti med en rejäl träkonstruktion under. Taket hade helt enkelt blåst ner och tänk om någon hade varit där nere när det hände. Då hade man varit dödens kan jag säga…
Och vad hände sen då… ja det började snöa igen och så här såg det ut ännu idag. Min plan var ju att jag skulle börja vårpiffa här ute i helgen men vi får väl se hur det blir med den saken. Man blir ju inte så piffsugen när det ser ut så här.
Snygga återvunna äppellådor från odlingar i Europa kan ni hitta HÄR till superpris. Så fint som dekoration till balkongen eller altanen.
Idag fyller vår älskade Vendela 24 år och vi får fira henne på lite avstånd i år. Nu vet jag att hon blir ordentligt firad av sin sambo och sina tjejkompisar men man vill ju helst krama lite extra på henne en sån här dag. Vi får ta igen allt möjligt när det här eländet är över.
Min Mini-me och jag på vårpromenad på Djurgården för ett par år sedan. Det blir nog ingen vårpromenad för oss i år. Saknar det och henne… Grattis älskade unge!!!
Det händer inte så ofta att jag äter vanligt bröd. Jag brukar hålla mig till knäckebröd till frukost men igår kväll snodde jag ihop en deg som fick jäsa i kylen över natten. Receptet har jag snott någonstans ifrån för längesen, minns inte vart. I morse när jag dragit på mig mysuniformen så var det bara att forma frukostbröden och grädda dem i ugnen. Superenkelt att göra och så gott och mysigt med nygräddat, varmt bröd till frukost. Varför gör jag inte det här oftare…
Min mysdress eller Loungewear som det kanske mer korrekt heter har ett par år på nacken men en uppdaterad version finns HÄR och HÄR. Den finns även i en snygg blå färg.
Så här gjorde jag…
Till degen och till 8-10 frallor behövs: 25 gr jäst, 4 dl kallt vatten, 1 dl mjölk, 1 msk honung, 1,5 tsk salt, 9,5 dl vetemjöl, 1 dl grahamsmjöl eller rågsikt. Vi fick ta rågsikt eftersom nästan allt mjöl i affären var slut… alltså det där med att hamstra… suck…
Kvällen innan: Rör ut jästen med lite av vattnet och blanda sen i mjölk, honung, salt och resten av vattnet. Blanda sist i mjölet och rör snabbt ihop till en deg. Använd inte maskin och knåda inte. Degen ska vara kladdig. Pudra över lite mjöl och ställ i kylen över natten med en bakduk över bunken.
På morgonen: Värm ugnen till 225°. Häll ut degen och platta ut den till en avlång limpa ca. 2 cm tjock. Knåda inte. Skär bitarna i den storlek du vill ha, pudra över lite mjöl och lyft över dem på en plåt med bakplåtspapper. Grädda i ugnen i ca. 15-20 min.
Klart!
Det blev en bra start på den här dagen. Ikväll har vi tvättstugan här hemma. Även om vi har egen tvättmaskin i vår lägenhet så är det skönt att få undan lite större grejer i tvättstugan. Nu är det mest Per som springer upp och ner, jag brukar få slippa det och jag har ju redan gjort mitt för idag eller hur…
