Idag har jag haft digitalt mötesrace hela långa dagen och när vi hade packat ihop jobbet så körde vi in till Visby och fixade ett gäng ärenden. Vi startade upp med att kolla på en ny spis till köket. Naiva som vi är så trodde vi att det är väl bara att gå in och beställa en och så kommer det någon som kan hjälpa till att installera den om den inte har stickkontakt. Men det är ju inte riktigt så det funkar blev vi varse. Först ska man ta ställning till om man ska ha en induktionshäll eller en glaskeramikhäll och sen ha koll på om den har en-fas eller tre-fas (vad det nu är för något) och installationen får man fixa själv genom att ragga tag i en elektriker.

Vi hann bara med två butiker innan det var stängningsdags och då tappade vi också sugen litegrann. Nya tag senare i veckan. Vi det laget var klockan mycket och när man inte orkar laga middag så kan man gå till Mels Diner.

Det här stället har så sjukt goda och prisvärda burgare. Vi gick till Mels som ligger nere i hamnen i Visby (det finns också ett som ligger i ett industriområde som heter Skarphäll) och bara att få äta i den här miljön gör ju en lycklig. Ja ni ser ju…

Missa inte om ni gillar burgare och är i Visby.

Efter denna minst sagt bastanta middag så mötte vi upp min mamma och tog en promenad bort till kyrkogården där vi tände ljus för pappa. Det var så fint, stilla och stämningsfullt där. Väl hemma igen så har vi gratulerat Philippa som fyller 20 år idag via FaceTime. Den här dagen har hon firat hos sina kusiner i Hamburg men när vi är i Sälen om några veckor så ska vi fira henne med dunder och brak!

Ja det blev verkligen en riktig rivstart på den här veckan och även morgondagen är full av aktiviteter. Nu ska jag avrunda den här kvällen med en serie och sen är det hopp i säng!

Vi hörs!

KRAM!

Så här års så reflekterar man verkligen när solen letar sig in och sprider glans. Visst är det härligt att man kan bli så upprymd för så lite. Det är bara några veckor kvar nu tills det är dags att ställa om till sommartid och då känner man ju verkligen av att vi går in i nästa årstid.

Idag har vi haft fina vänner hemma på en fika. Det var riktigt lyxigt för de hade hembakat fikabröd med sig så vår roll var bara att sätta på kaffet. Så mysigt att prata bort några timmar och få uppdatera oss på vad som hänt sen senast.

I veckan som kommer väntar en hel del jobb, frissabesök och en härlig tisdagskväll med ett gäng sköna tjejer för att fira Internationella kvinnodagen. Man måste kunna sin historia och blicka bakåt för att man ska kunna bidra till att påverka framtiden, eller hur? Det har förvisso skett mycket de senaste 100 åren men det finns helt klart fortfarande saker att jobba på.

Ha en fin avslutning på den här helgen så hörs vi i veckan!

KRAM!

Inlägget innehåller reklamlänkar till Cervera och Bagaren & Kocken.

Idag har det varit en sådan där härligt glittrande dag då solen värmt och ljuset varit magiskt. Det ser ut som att vi ska få behålla det här vädret i veckan som kommer också. Ja tack, säger jag! Än så länge vaknar vi inte upp till fågelkvitter om morgnarna, det är lite för tidigt men man hör fåglarna kvittra när man är utomhus. Så visst är det så att våren är här nu eftersom det är ett vårtecken om något.

Vi gick genom skogen bort till Gnisvärd och det är så mysigt när solens strålar letar sig ner mellan träden och vattnet porlar i den lilla bäcken under bron.

Det lilla fiskeläget i Gnisvärd och längst bort bakom huset med grönt tak som skymtar till vänster i bild ligger familjens lilla hus som vi tittade till igår.

Vi strosade runt lite nere i hamnen som vi som är med i fiskeriföreningen nu har köpt loss från Region Gotland.

Vi vände och gick längs med stranden tillbaka.

Långt där borta i andra änden av stranden, en bit upp bor vi och om man tar bilvägen hemifrån oss så är det ca fem km mellan våra stugor. Går man längs med stranden så är det betydligt kortare väg.

Där bäckarna rinner ut i havet får man ta sig över spångar på stranden eller gå upp en bit och gå över små broar.

Vilken dag det blev och det känns fantastiskt att klockan är 17.30 och det fortfarande är ljust ute. Jag tror att jag njuter lite extra nu eftersom det är så påtagligt att man inte längre kan ta något för givet. När man strosar längs med havet så känns alla bekymmer så långt borta och jag behöver verkligen det för jag är en sådan som hela tiden är uppdaterad på alla nyheter kring vad som händer oavsett om det är pandemi eller krig. Addera ett katastroftänk till det så fattar ni att jag behöver hitta mina stunder då jag behöver koppla bort.

Apropå katastroftänk… preppar ni? Vi har aldrig gjort det vilket kan tyckas konstigt med tanke på hur jag är men jag tror att mitt katastroftänk ändå är på en ganska rimlig nivå. Tankar kring katastrof kommer ofta till mig i olika situationer men jag kan rätt snabbt ändå sortera, göra en rimlighetsbedömning och parkera tankarna.

Vi har faktiskt börjat att tänka i lite preppbanor så smått. Inte för att jag tror att kriget kommer hit till Sverige i morgon utan mer kring att saker och ting ändå kan hända oavsett om det blir krig eller inte. Om det exempelvis skulle hända något med elen så är man ju rökt på rätt kort tid. Att ha en batteridriven radio, en ficklampa, vattendunkar och ett stormkök samt mat så att man klarar sig minst en vecka verkar trots allt rätt vettigt. Det finns ju en anledning till varför MSB uppmanar till att se till att ha lite grejer hemma tänker jag. Det vet nog mer än vad vi vet…

Radio och ficklampor har vi sen tidigare men vi har faktiskt köpt ett Primuskök alldeles nyss. Just det vi köpte HÄR verkar vara slut överallt men man kan lägga in en bevakning. HÄR finns det fortfarande några varianter kvar i lager. Tyvärr får vi inte tag i någon gasol just nu eftersom det är så många som köpt upp allt samtidigt och vattendunkar kan man bara glömma men jag tänker att det kommer nog snart in i lager igen framöver. Under tiden man man ju frysa in petflaskor med vatten om man nu vill det. Det är ju också en variant. Här på ön har vi både grill, en murikka och egen brunn så här har vi lite andra förutsättningar än i Stockholm men samtidigt är det väl hit som ryssen kommer först om det skulle gå så långt.

Kommer ni ihåg i början av pandemin när alla hamstrade toapapper och handsprit? Det löste sig ju efter ett rätt kort tag. Det är ju samma fenomen kring vissa varor nu också men jag tänker att om man sitter lite lugnt i båten så ordnar det nog sig inom kort.

Ha en fortsatt fin helg!

KRAM!

Den här platsen är mitt ”Happy place”. Jag älskar vårt liv i Stockholm men när jag kommer hit till familjens stuga i Gnisvärd på Gotland… ja då dör jag en liten smula för att det är så vackert här. Just nu när allt känns oroligt så känner jag extra mycket för det här stället som betyder så mycket för mig och min familj. När jag är här så försvinner alla tankar på pandemi och krig för en liten stund.

När vi landade in här på Gotland under eftermiddagen och handlat upp oss på allt vi behövde så kvistade vi förbi min mamma. Efter en liten pratstund så tittade vi till vårt lilla hus vid havet innan vi landade in här hemma i vårt andra ”Happy place; vårt eget lilla hus.

Underbart att vara här igen!

Nu väntar en lugn och skön helg. Vi ska hämta andan och ta dagen som den kommer vilket är ett välbehövligt avbrott efter den här veckan som har varit stökig på så många olika sätt.

Ha en fin fredagskväll!

KRAM!

Jaha, då var det dags att gå på läkarbesök igen då. Jag har kanske nämnt att jag har fått ont i ena ”skinkan” lite till och från. Nu är det mest till, och det är som allra värst på morgnarna. Det känns bra när jag tränar, går PW eller yogar men efteråt, typ dagen efter, så gör det skitont. Jag har gått vid naprapat vid tre tillfällen men det har inte hjälpt ett dugg så det var bara att bita i det sura äpplet och pallra mig iväg till Ortopedmottagningen på Sabbatsbergs Sjukhus.

I bästa fall är det ett muskelfäste som spökar men mina besvär stämmer inte riktigt med den diagnosen så har jag otur så är det ett diskbråck i ländryggen som är orsaken. När jag kommer hem från Gotland blir det en MR och därefter ett uppföljande läkarbesök där vi ska gå igenom plåtarna.

Det blir alltså ingen träning av ben, rygg eller mage framöver tills vi vet och jag är sååå deppig över det. Jag var ju så bra igång nu med min träning men det är bara att bita ihop och ta nya tag och hoppas på att det blir någon form av skidåkning för mig när vi åker till Sälen. Vi har ju större bekymmer än så att hantera och fokusera på just nu med tanke på allt som händer så det är inte läge att gnälla om man säger så. Jag känner mig så illa till mods av allt som sker och även om jag inte dagligen kommer att skriva om kriget här på bloggen så berörs jag så oerhört mycket av det och tänker på det hela tiden.

I morgon kör jag i alla fall igång med en kur antiinflammatorisk medicin så ni kan väl hålla tummarna för mig att det vänder.

Nu kommer snart tjejerna hem från en sväng på stan så det är dags att dra igång lite middagsbestyr här.

Vi hörs!

KRAM!

Ja idag fick jag pallra mig upp tidigt för en liten akututryckning. Igår var vår lillpojke på akuten efter att ha landat så olyckligt på ena foten när han var på Skansen i söndags och det visade sig att ett ben i foten är brutet. Det innebär att han inte får åka skidor när vi ska åka upp till Sälen om några veckor och han är så ledsen. Han har sett fram emot det så mycket och jag är så ledsen för hans skull. Nu får vi hitta på en massa andra roliga saker den där veckan så klart men visst är det typiskt…

Hur som helst så behövdes lite hjälp i morse i samband med lämning av det lilla flickebarnet på förskolan så jag hann bara med en snabb kopp te innan jag susade iväg.

Efter jobbet susade jag dit igen med en kasse med små överraskningar som han kan pyssla med nu när han inte kan vara på förskolan. Det tyckte jag att han var värd!

Då är vi äntligen inne i mars, det är den stora semmeldagen idag, vi har redan rasslat av två dagar av den här jobbveckan och i morgon vid lunchtid dundrar tonåringarna i familjen in här hemma. Philippa mellanlandar här innan hon reser till Tyskland för att umgås med sina kusiner men Lilly stannar här hos oss och reser med oss ner till Gotland i slutet på veckan. Det ska bli mysigt!

Och vet ni… på torsdag ska jag åka in till jobbet. Wiiieeee så roligt det ska bli. Jag har en hel lista med grejer jag behöver fixa på plats. Det är ju ett bra tag sedan jag var där.

Ha en fin tisdagskväll. Vi hörs!

KRAM!

Nu har det hänt… det jag inte trodde var möjligt. Visst har det pyrt sen lång tid tillbaka och det har vi ju märkt när vi varit på Gotland där man rustat upp försvaret igen successivt de senaste åren. De senaste månaderna har den militära närvaron varit mer påtaglig där militärer till och med patrullerat på olika ställen på ön men jag kunde aldrig ana att det skulle gå så här fort tills vår värld skulle sättas i gungning igen… precis när man hämtat andan lite grann kring pandemin som faktiskt ännu pågår.

Jag förstår inte det här. När jag ser bilder på vad som händer så känns det så overkligt. Det sker så mycket ont i välden och jag brukar inte skriva om allt som händer även om jag ofta reagerar starkt på saker jag tar del av och blir oerhört berörd. Men det här är något som skakar om hela vår värld i grunden på en nivå som inte upplevts sen andra världskriget. Mina barns farmor och hennes familj flydde från Ukraina till Sverige 1929 när Stalins förtryck blev för svårt så det är klart att det som händer i Ukraina nu kommer extra nära oss på grund av det. Hur kan någon vara så galen att man sätter igång sådant här? Familjer splittras och flyr… så många skadade och döda. Gårdagen var omtumlande och chockartad…

Det är för mycket på en gång nu känner jag; krig, pandemier, klimatkris, våld, skjutningar och mord i en aldrig sinande ström. Helt galet och ärligt talat det är svårt att värja sig. Jag vill ju att mina barn och barnbarn ska få uppleva samma trygga uppväxt och liv som jag har fått. Frågan är om de kommer att få göra det…

Men det gäller att ta tillvara på det fina och goda som finns och göra det allra bästa av det vi har. Vi måste låta det ta större plats än allt annat. Trots alla dystra reflektioner den senaste tiden så känner jag ändå att det måste finnas en väg framåt i det här. Så måste man tänka, annars blir man ju tokig, eller hur?

Var rädda om er!

KRAM!